Guldbröllop. F. d. slussinspektoren J. J. Udd man, och hans maka, Sara Uddman, född Garth man, firade båda vid den bästa helsa för någr dagar sedan i Wenersborg bland slägt och vänne in femtiåriga bröllopsdag. Högst få — säger We nersb. P:n — torde så som den aktade 85-åringe; i sin lefnads höst hafva bibehållit kroppslig rörlig het och en nästan ungdomlig glädtighet; ännu, d han hör en från gammalt bekant melodi, deltage ham med lust och gamman i en menuett, polsk: eller den s. k. engelska trippenv, dessa danser, som nu tillhörande traditionen, i hans ungdom voro de mest gouterade. Att till och med i dåligt vädei företaga promenader på en hel mil är för gubben er småsak; men också kände man i hans yngre daga icke till denna klemigket i uppfostran, som nu föl tiden tyvärr så allmänt råder. Han torde vara en af do sista, om icke den ende, qvarlefvande, asjögastar från ostindiska kompaniets tid, då hau tjenstgjorde ombord på fregatten Gustaf III Storariad:! arronde, Possessionaten Th. Anskerkrona bar i dessa dagar bortarrenderat Boserups säteri i Ssåne med derunder lydande egendomar, som för närvarande innehafvas af hr C. G. Berg, åt nuvarsnde arrendatorn af Zireköpinge, Christiansen, för 25,000 rdr under de första 10 åren och 30,000 under 10 derpå följande. En splras falls Från Wenersborg skrifves: Det hvilar ett olycksöde öfver spirorna i våra dagar och ingenstädes äro de nu säkra för att icke biifva bräckta. Förliden lördags förmiddag, då den nya tornspiran — som är i form af ett kors, förfärdigaåt af koppar och starkt förgyldt — skulle, innesluten i sin lår, uppföras till sin plats på spetsen af kyrkans kupol, inträffade att bjelken, vid hvilken hissinrättningen var fästad, gled ur taljan, hvarvid de personer, gom höllo i linorna till hiesverket, i förskräckelsen lupo undan och låren med sitt innehåll störtade till marken. Af bjelken, som föll öfver låren, tillfogades globerna å korsets båda ändar några bucklor. Lyckligtvis skadades ingen af dem, som hade att göra med arbetet, eller Bom åskådare befunno sig på platsen. Tuppen å Örebro kyrktorn såg i lördags vid middagstiden något underlig ut. Den tycktes vilja spänna vingarne till flygt, och syntes sprattla med ett par ben, långa som en tranas. Att den derigenom åstadkom ett visst uppseende, säger sig sjelft, men detta övergick till allmän förskräckelse, då man vid närmare undersökning fann, att den ovanliga rörelsen deruppe härledde deraf, att en person, som satt sig grensle öfver tuppen, ursinnigt fäktade med armar och ben samt bhbojtande svängde sin mössa, i fara att hvarje ögonblick störta ned. Man ropade till honom att senast lemna sin fariga plats, och då han slutligen lät beqväma sig dertill samt stod oskadd på marken, befanns han rara en 16-årig yvgling från Guttersboda i Gellersta socken, hvilken då och då lärer vara något vurmig. lan återfördes genast till sitt hem.