i staden 3:ne fall af kolera; som slutats me dödep; inträffat; men då sådana sjukdomsfa nästan alla år inträffa; utan att efterföljas z flera dylika, hafva auktoriteterna härstädes ick ansett sig tills vidare böra förklara kolera gärgs på platsen, då blott 3:ue enstaka fall inträffat Generalkonsuln lofvar, att, om sjukdomen an tager epidemisk karakter; derom genast telegra fera. ömånyheter. Extra skådespelare. Då Marco Spada sistl måndagsafton gafs å stora teatern uppträdde hel oförmodadt, straxt efter ridåns uppgång i förste akten, en hund på scenen, hvilken på detta håll ovanliga uppenbarelse väckte mycken munterhet i salongen. Fkn afteaterns tjenstgörande vaktmästare, förargad öfver den obehörige skådespelaren, 8 m ej hade någon roll i pjesen, skyndade fram för att bortjaga honom från helgedomen, hvilket äfven lyckades, och fick han afträda från scenen under en dundrande applåd. Nöden i Norrltard. Från Malå skrifves den 31 augusti till Norrbottens kuriren; som utgifves i Luleå: Mean har nu denza sommar upphunnit den tid, som, fyliande alla jordbrukares hjertan med hopp och fruktan, kunde kallas sommarens bränapunkt. Denna benämning dock icke af någon öfvervägande hetta och värme, utan af den strid, som vid denna tid af sommaren uppstår emellan dagens sommar och nattens vinter. Ty folkets existens för nästa vinter beror på den enas eller andras seger: antingen förlängd sommar, tills den ännu gröna och omogna årsväxten binner mogna — och man är räddad, eller inbrytande nattfrost; som förstör det; som redan mogaat till någon del — och lappmarksbefolkningen, nomaderna undantagne,; har intet annat, än mjölken från sina ladugårdar att lefva utaf. Hela denaa sommar hafva de fleste familjer inom denna kommun lifnärt sig med mjölken från sin ladugård och det bröd de kunnat bereda af ogräs från de obesådda åkrarne, kokadt och sammanknådadt med furumjöl, eller af mjöl, som malts af sälglöf; De föregående svaga åren hafva tvungit folket att taga mot varor på kredit och allt mer och mer skuldsätta sig mestadels hos handelshusen A. M: och J: H. i Skellefteå. Af dessa handelshus har det senare haft och har hela fjellmarkens beröm för att mer än andra hålla lång kredit och vara skonsam mot sina gäldenärer. Men den öfver hela riket gående penningebristen de sist förflutna åren har säkert låtit känna sig hos hvilket mägtigt hus, som helst och satt en gräns för kredit-handeln. Ty när endast ett par handelshus skola på kredit fylla de behof, som under flera missväxtår uppstå i en af öfver 20,000 innevånare befolkad landsbygd, så måste vara en naturlig följd, att nödige medel för en sådan terminlös kredithandel förr eller senare måste taga slut; om än millioner från början vore att tillgå; En sådan tidpunkt har ock nu visat sig vara kommen, i thy att hopar af menniskor, som denna sommar rest till Skellefteå, för att såsom; förut vanligt varit, tinga sig erforderligt lifsuppehälle på kredit; hafva; oaktadt många bland dem lemnat sina familjer brödlösa; då de lemnade hemmet, — måst återvända med tomma säckar. Nöd och jemmerklagan kunde då icke uteblifva, när äfven de bästa och solidast ansedda bönder ej kunde betinga sig sitt fulla behof; och än mindre anskaffa xsågot till hjelp åt de mindre bemedlade. Den inbördes hjelpsamheten har måst uppbjuda all sin förmåga, hvarföre ock nöden blifvit så allmän; att den snart trädt in på hvarje tröskel; så att det ordspråket snart kan i afseende på de hungrande menniskornas vederqvickande med mat, tillämpas: ingen är den andras broder i strömmen. Ty rättnu bar iogen mera utväg att kunna framräcka en matbit åt sin hungrande nästa. Potatisåkrarne hafra redan; så obetydigt de varit vuxna; måst en par veckor bestå födan åt flera familjer. Ryslig misshandel. Då landtbrukaren Efverberg från Wallåkra i lördags åtta dagar på vftonen kom ridande å allmänna landsvägen mellan erslöf och Wallåkra, blef han af trenne karlar, som lågo i försåt för honom, öfverfallen, tagen af västen och illa misshandlad först å landsvägen och sedan i sädesland, dit de burit bonom in. Nästan fverallt å kroppen synas sårnader efter knifskärlingar, hugg och slag, men värst lära bofvarne bafva sått åt hufvudet, hvilket de sargat alldeles förfärigt. Skägg och kött hade de afslitit ända till beren och håret var till en del afryckt eller afklippt, iksom nästippen blifvit klippt. På vågen, der den törsta misshandeln egt rum, syntes ännu dagen lerefter stora blodpölar. Lyckligtvis lär man hafva å mycket bevis på skurkarne, som lära vara boatte der i närheten, att de varit inne på ett ställe ch bedt få låna en sax, ty de sämnade klippa ifverberga. Hästen, hvilken Efverberg red, hade en erhållit ett knifsår, som troligen blifvit den o222 AA o4Y I AA