i staden 3:ne fall af kolera; som slutats me
dödep; inträffat; men då sådana sjukdomsfa
nästan alla år inträffa; utan att efterföljas z
flera dylika, hafva auktoriteterna härstädes ick
ansett sig tills vidare böra förklara kolera gärgs
på platsen, då blott 3:ue enstaka fall inträffat
Generalkonsuln lofvar, att, om sjukdomen an
tager epidemisk karakter; derom genast telegra
fera.
ömånyheter.
Extra skådespelare. Då Marco Spada sistl
måndagsafton gafs å stora teatern uppträdde hel
oförmodadt, straxt efter ridåns uppgång i förste
akten, en hund på scenen, hvilken på detta håll
ovanliga uppenbarelse väckte mycken munterhet i
salongen. Fkn afteaterns tjenstgörande vaktmästare,
förargad öfver den obehörige skådespelaren, 8 m
ej hade någon roll i pjesen, skyndade fram för att
bortjaga honom från helgedomen, hvilket äfven lyc-
kades, och fick han afträda från scenen under en
dundrande applåd.
Nöden i Norrltard. Från Malå
skrifves den 31 augusti till Norrbottens kuri-
ren; som utgifves i Luleå: Mean har nu denza
sommar upphunnit den tid, som, fyliande alla
jordbrukares hjertan med hopp och fruktan,
kunde kallas sommarens bränapunkt. Denna
benämning dock icke af någon öfvervägande
hetta och värme, utan af den strid, som vid
denna tid af sommaren uppstår emellan dagens
sommar och nattens vinter. Ty folkets exi-
stens för nästa vinter beror på den enas eller
andras seger: antingen förlängd sommar, tills
den ännu gröna och omogna årsväxten binner
mogna — och man är räddad, eller inbrytande
nattfrost; som förstör det; som redan mogaat
till någon del — och lappmarksbefolkningen,
nomaderna undantagne,; har intet annat, än
mjölken från sina ladugårdar att lefva utaf.
Hela denaa sommar hafva de fleste familjer
inom denna kommun lifnärt sig med mjölken
från sin ladugård och det bröd de kunnat be-
reda af ogräs från de obesådda åkrarne, kokadt
och sammanknådadt med furumjöl, eller af
mjöl, som malts af sälglöf; De föregående
svaga åren hafva tvungit folket att taga mot
varor på kredit och allt mer och mer skuld-
sätta sig mestadels hos handelshusen A. M:
och J: H. i Skellefteå. Af dessa handelshus
har det senare haft och har hela fjellmarkens
beröm för att mer än andra hålla lång kredit
och vara skonsam mot sina gäldenärer. Men
den öfver hela riket gående penningebristen
de sist förflutna åren har säkert låtit känna
sig hos hvilket mägtigt hus, som helst och
satt en gräns för kredit-handeln. Ty när en-
dast ett par handelshus skola på kredit fylla
de behof, som under flera missväxtår uppstå i
en af öfver 20,000 innevånare befolkad lands-
bygd, så måste vara en naturlig följd, att nö-
dige medel för en sådan terminlös kredithandel
förr eller senare måste taga slut; om än mil-
lioner från början vore att tillgå; En sådan
tidpunkt har ock nu visat sig vara kommen, i
thy att hopar af menniskor, som denna som-
mar rest till Skellefteå, för att såsom; förut
vanligt varit, tinga sig erforderligt lifsuppehälle
på kredit; hafva; oaktadt många bland dem
lemnat sina familjer brödlösa; då de lemnade
hemmet, — måst återvända med tomma säc-
kar. Nöd och jemmerklagan kunde då icke
uteblifva, när äfven de bästa och solidast an-
sedda bönder ej kunde betinga sig sitt fulla
behof; och än mindre anskaffa xsågot till hjelp
åt de mindre bemedlade. Den inbördes hjelp-
samheten har måst uppbjuda all sin förmåga,
hvarföre ock nöden blifvit så allmän; att den
snart trädt in på hvarje tröskel; så att det
ordspråket snart kan i afseende på de hung-
rande menniskornas vederqvickande med mat,
tillämpas: ingen är den andras broder i ström-
men. Ty rättnu bar iogen mera utväg att
kunna framräcka en matbit åt sin hungrande
nästa. Potatisåkrarne hafra redan; så obetyd-
igt de varit vuxna; måst en par veckor bestå
födan åt flera familjer.
Ryslig misshandel. Då landtbrukaren Ef-
verberg från Wallåkra i lördags åtta dagar på
vftonen kom ridande å allmänna landsvägen mellan
erslöf och Wallåkra, blef han af trenne karlar,
som lågo i försåt för honom, öfverfallen, tagen af
västen och illa misshandlad först å landsvägen och
sedan i sädesland, dit de burit bonom in. Nästan
fverallt å kroppen synas sårnader efter knifskär-
lingar, hugg och slag, men värst lära bofvarne bafva
sått åt hufvudet, hvilket de sargat alldeles förfär-
igt. Skägg och kött hade de afslitit ända till be-
ren och håret var till en del afryckt eller afklippt,
iksom nästippen blifvit klippt. På vågen, der den
törsta misshandeln egt rum, syntes ännu dagen
lerefter stora blodpölar. Lyckligtvis lär man hafva
å mycket bevis på skurkarne, som lära vara bo-
atte der i närheten, att de varit inne på ett ställe
ch bedt få låna en sax, ty de sämnade klippa
ifverberga. Hästen, hvilken Efverberg red, hade
en erhållit ett knifsår, som troligen blifvit den
o2- 22 AA o4Y I AA