jag fästå en törnrosknopp: — Och då Selma leende böjde sig mot fru Lenander, hviskade denna; — Var försigtig: i Det låg något hemlighetsfullt i de orden: Selma såg frågande på henne. — För din egen välfärds skull; kära flicka; var försigtig: Var inte så glad och framförallt uppmuntra ej ::: I samma ögonblick bortfördes Selma af grosshandlar Falker, De båda fruarne gingo vidare och stötte härvid på värdinnan. — Detta är en särdeles lyckad tillställning; goda fru Grill; också för dem som hunnit öfver dans-åren; — sade fru Lenander. — Lilla Selma är strålande vacker, — inföll fru Thunell: — Hon är välskapad; ingenting vidare, — svarade fru Grill och såg leende efter sin flicka: — Grossbandlar Falker valsar väl. — Var det kanske med honom lilla Selma dansade första valsen? — frågade fru Thunell och såg betydelssfullt på sin väninna. — Nej; det var med herr Ducard. Selma har lärt honom valsa oeh som tacksam elev dansade han med henne. — Den der Ducard har en liflig natur; alltför liflig; fruktar jag; — sade fru Thunell. — De der fransmännen lära vara eldfängda som krut; — inföll fru Lenander, — Åh jag han kan vara rätt lifig, — svar rade fru Grill godmodigt: — Selma kan icke nog beskrifva huru roligt hon har på onsdagssoireerna: — Om jag hade döttrar, så släppte jag icke dit dem; — sade fru Thunell och knep ihop läpparne: — Det säger också jag. Om min Hilda