jag fästå en törnrosknopp: — Och då Selma
leende böjde sig mot fru Lenander, hviskade
denna; — Var försigtig: i
Det låg något hemlighetsfullt i de orden:
Selma såg frågande på henne. — För din egen
välfärds skull; kära flicka; var försigtig: Var
inte så glad och framförallt uppmuntra ej :::
I samma ögonblick bortfördes Selma af gross-
handlar Falker,
De båda fruarne gingo vidare och stötte här-
vid på värdinnan.
— Detta är en särdeles lyckad tillställning;
goda fru Grill; också för dem som hunnit öf-
ver dans-åren; — sade fru Lenander.
— Lilla Selma är strålande vacker, — in-
föll fru Thunell:
— Hon är välskapad; ingenting vidare, —
svarade fru Grill och såg leende efter sin flicka:
— Grossbandlar Falker valsar väl.
— Var det kanske med honom lilla Selma
dansade första valsen? — frågade fru Thunell
och såg betydelssfullt på sin väninna.
— Nej; det var med herr Ducard. Selma
har lärt honom valsa oeh som tacksam elev
dansade han med henne.
— Den der Ducard har en liflig natur; allt-
för liflig; fruktar jag; — sade fru Thunell.
— De der fransmännen lära vara eldfängda
som krut; — inföll fru Lenander,
— Åh jag han kan vara rätt lifig, — svar
rade fru Grill godmodigt: — Selma kan icke
nog beskrifva huru roligt hon har på onsdags-
soireerna:
— Om jag hade döttrar, så släppte jag icke
dit dem; — sade fru Thunell och knep ihop
läpparne:
— Det säger också jag. Om min Hilda