sågo att ni redan hade fremmande, vände vi om. Ingen menniska var hos ossl; svarar Berggren, buttert. ti Iogen ? nJag var ensam hemma med min hustru. Ab, det trodde jag verkligen icke. När man är ensam med sin hustru, brukar man icke eklärera hela sin våning! Hvarför inte? om man har tillräckligt med ljus hemma och finner nöje deri; ser jag intet hbioder derför. Hvar och en har sin smakl Han går, förargad, och med sammanbitna tänder vidare: Det fattades bara: Vännerna gå sin väg under det att han går och väntar på dem! Och allt är hans fel! Den förb—e tankspriddheten! utropar han ånyo och slår sig för pannan då han komraer upp på sitt embetsrum, der ganska r:ktigt alla brefven ligga qvar. Han rioger och skickar vaktmästaren genast till posten med dem. Sedan sätter han sig ned för att taga igen skadan för gårdsgens försummade arbete. Och på qvällen? Samtlige de inbjudna kommo — i stor toalett; De tveka att gå upp; derför att alla fönster äro mörka, men gå emellertid slutligen upp för trappan och rioga på. Pigan kommer ut. Hon är förvånad och vet om intet. Sekreteraren och frun hafva farit på operan, stammar hon; Bjudningsbrefven voro K daterade: