sågo att ni redan hade fremmande, vände vi
om.
Ingen menniska var hos ossl; svarar Berg-
gren, buttert.
ti Iogen ?
nJag var ensam hemma med min hustru.
Ab, det trodde jag verkligen icke. När man
är ensam med sin hustru, brukar man icke eklä-
rera hela sin våning!
Hvarför inte? om man har tillräckligt med
ljus hemma och finner nöje deri; ser jag intet
hbioder derför. Hvar och en har sin smakl
Han går, förargad, och med sammanbitna
tänder vidare: Det fattades bara: Vännerna
gå sin väg under det att han går och väntar
på dem! Och allt är hans fel! Den förb—e
tankspriddheten! utropar han ånyo och slår sig
för pannan då han komraer upp på sitt em-
betsrum, der ganska r:ktigt alla brefven ligga
qvar. Han rioger och skickar vaktmästaren ge-
nast till posten med dem. Sedan sätter han
sig ned för att taga igen skadan för gårdsgens
försummade arbete.
Och på qvällen? Samtlige de inbjudna kom-
mo — i stor toalett; De tveka att gå upp;
derför att alla fönster äro mörka, men gå emel-
lertid slutligen upp för trappan och rioga på.
Pigan kommer ut. Hon är förvånad och vet
om intet. Sekreteraren och frun hafva farit
på operan, stammar hon;
Bjudningsbrefven voro K daterade: