En tankspridd äkta man.
Några unga fruar sitta tillsammans vid kaffe-
koppen. Deras män utgöra naturligtvis före-
målet för deras samtal. Den ena söker öfver-
bjuda den andra i lofordande af deras respek-
tive mäns utomordentliga egenskaper; och man
kan nästan känna sig frestad att tro, det dessa
damer råkat att blifva gifta med förklädda eng-
lar; men det dröjer icke länge förrän bladet
vänder sig. Knappast bar en af sällskapet med
en svag rodnad och en viss tvekan i tonen
råkat att nämna i förbigående att hennes man;
trots sina stora förtjenster, har en liten svag-
het, förrän väninnorna genast äro redo att öfver-
bjuda hvarandra äfven härutinnan, och nu kom-
ma så många fel och förseelser i dagen, att
man skulle kunna tro de nyss blifne englarne
i hast degraderade till de värsta praktexemplar
bland hustyraoner och vårdslösa äkta män:
Endast en af de unga dsmerna har under
hela tiden förblifvit en tyst åhörarinna till deona
gamvetsdorstols förhandliogar och har icke ut-
talat något omdöme öfver sin man, vare sig
för eller emot.
Du är visst mycket lycklig, lilla Annar, frå-
gar en af väninnorna. Din man är visst myc-
ket snöäll.
Ja, han är hjertegod, ivofaller den unga
frun, men tillägger, suckande, om han bara
icke vore så tankspriddl,
Tankspriddl utropar väninnorna i korus,
glada öfver att Annas man också har något
fl. Tankspridd! Gudskelof; det äro våra män-
ner icke.n