låter han duka kaffebordet och fullastar det-
samma med presenter åt sin lilla fru; Trium-
ferande för han henne sedan ut i salen: All-
ting har lyekats förträffligt; ingenting är glömdt.
Anna gläder sig mest öfver det sistnämnda.
Mannens tankspriddhet har ju redan spelt henne
så många spratt; I den omsorg, hvarmed allt
är ordnadt; spårar hon hans ömhet och kärlek.
Till och med kaffedrickningen går för sig utan
några äfventyr.
Då han går bort till sitt embetsrum, beder
han henne att icke göra upp något för aftonen.
I dag hör du mig tills; säger han. Och i
afton skola vi roa oss; — men bara vi tvån,
tillägger han, småleende, så att Anna redan af
hans leende ser; att han har något särskildt i
sinnet.
Denna dag tänker han icke på nåsot arbete.
Då han kommit upp på sitt embetsrum, sätter
han sig att skrifva en mängd bref — bjudningsbref
till supe på aftonen. Han vill se alla sina
vänner hos sig på sin hustrus födelsedag: 8e-
dan brefven äro färdigskrifna, skyndar han ut
i staden för att göra nödiga uppköp och be-
ställningar för aftonen; Hans fru skall hvarken
hafra besvär för eller vetskap om festen; På
en källare beställer han bela supga; duktyg,
servis och allt tillbehör skall tagas med, annars
vore, det ju icke möjligt att öfverraska frun.
Frukter; glacer och viner ombesörjer han äfven;
Han ihågkommer sin tankspriddhet och gör våld
på sig sjelt — ingenting är glömdt.
Pigan bar han iovigt i förtroandet; hon skall
vera behjelplig med att ordaa det hela. Vid
middagsbordet talar han om för sin fru att han
beställt en vagn för att fara ut åt Djurgården