Från alla sidor uppmanades Anna nu så
ifrigt att berätta något närmare om sia mans
tankspriddhet och deras äktenskapliga lif, att
hon slutligen måste gifva vika. Med bekym-
rad min skildrade hon nu för sina vänner åt-
skilliga scener; då han genom sin tankspridd-
het försatt henne i den pinsammaste belägen-
het. Så hade hon pyligen farit på en visit
med sin man. Hon var så glad för att han
gjort sin toalett med så mycken uppmärksam-
het; att han icke en gång glömt handskarne.
Med gladt hjerta hade hon just helsat på
fru generaldirektörskan, då hon till sin fasa får
se; att — hon gjorde en paus.
Hvad? Hade han glömt näsduken? Hade
han glömt att tvätta sig? Att taga på sig vä-
sten ? inföllo väninnorna frågande, Hon skakade
på hufvudet.
Mycket värre! På högra foten hade han en
lackerad stöfvel och på den venstra en brode-
rad morgoustöfvell Jag trodde jag skulle sjunka
genom golfvei af blygsell
Väninnorna försäkrade att de i hennes ställe
helt säkert skulle gjort detta.
Och så der bänder det alltid, fortfor den
unga frun. Ingen dag; ingen timma är jag
säker för att han icke genom sin tankspriddbet
försätter mig i den största förlägenhet. I går
voro vi på operan och åkte hem. Då vagnen
stannat hos oss lyfte han mig ur vagnen, tryckte
en femtioöring i handen på mig och. kysste
hyrkusken. O, det är förskräckligt!
Väninnornas ansigten uttryckte det djupaste
deltagande. De tänkte sig in i hennes och
hyrkuskens pinsamma belägenhet.
Den unga fruns man; sekreteraren Berggren;