ig; hon drömde ännu och genomlefde ånyo
aftonens intryck; Det frös och en kall nord-
vestvind hven öfver de öppna slätterna; men i
hennes inre doftade det och glödde under denna
hjertats fest: Lidelsernas makt drager oss ofta
ned till jorden; men stundom bringa de oss
ofta myeket nära himlen: Hon satt och små-
log; tryckte då och då sin fars hand och tänkte:
Jag har funnit hvad jag länge sökt, åt honom
vill jag lemna min framtid, han skall förstå
mig, han skall handla som en man; han skall
drömma med mig som en skald, ban skall älska
som en qvinna:
Bara Jakob tänkt på att lägga in dugtigt
i min kakelugn; sade i detsamma öfversten;
och stack hufvudet ut genom sin räfskinns-
krage: Det är afskyvärdt kallt i afton. Du
skall få se; att rågen tager skada af all denna
nattfrost.s Härpå svarade Adelgunda naturligt-
vis ingenting; Öfversten fortfor: Det var just
en särdeles underhållande ung menniska; du!
Något fri och rättfram i sina uttryck; men det
hör ju ungdomen till i vår tid. Blicher, hette
han; han kanske är af slägten Altona; en he-
derlig slägt; som stått thronen nära. På min
tid tjente också en Detlef Blicher vid fjerde
dragonerna; en förbaskadt morsk karl och min
bästa vän; honom liknar den unge officern:
Claus Prytz berättade; att han varit nära be-
kant med hans far och haft mycket att göra
med honom. Gud vet huru en Blächer och
Claus Prytz kunnat blifva så intima: Men nå-
got fri var han, ja visst; hen begagnade emel-
lanåt uttryck; som förekommo mig högst be-
synnerliga:
Två dagar derefter skickade öfversten Claus