ig; hon drömde ännu och genomlefde ånyo aftonens intryck; Det frös och en kall nordvestvind hven öfver de öppna slätterna; men i hennes inre doftade det och glödde under denna hjertats fest: Lidelsernas makt drager oss ofta ned till jorden; men stundom bringa de oss ofta myeket nära himlen: Hon satt och smålog; tryckte då och då sin fars hand och tänkte: Jag har funnit hvad jag länge sökt, åt honom vill jag lemna min framtid, han skall förstå mig, han skall handla som en man; han skall drömma med mig som en skald, ban skall älska som en qvinna: Bara Jakob tänkt på att lägga in dugtigt i min kakelugn; sade i detsamma öfversten; och stack hufvudet ut genom sin räfskinnskrage: Det är afskyvärdt kallt i afton. Du skall få se; att rågen tager skada af all denna nattfrost.s Härpå svarade Adelgunda naturligtvis ingenting; Öfversten fortfor: Det var just en särdeles underhållande ung menniska; du! Något fri och rättfram i sina uttryck; men det hör ju ungdomen till i vår tid. Blicher, hette han; han kanske är af slägten Altona; en hederlig slägt; som stått thronen nära. På min tid tjente också en Detlef Blicher vid fjerde dragonerna; en förbaskadt morsk karl och min bästa vän; honom liknar den unge officern: Claus Prytz berättade; att han varit nära bekant med hans far och haft mycket att göra med honom. Gud vet huru en Blächer och Claus Prytz kunnat blifva så intima: Men något fri var han, ja visst; hen begagnade emellanåt uttryck; som förekommo mig högst besynnerliga: Två dagar derefter skickade öfversten Claus