En af dem; som nu hördes som vittnen; be: rättade att han sistlidne höst, då kölden redan blifvit så stark, att marken var stelfrusen och vattnet isbelagdt, mött gossen Amos, som skulle uträtta något ärende i en af granngårdarne, och då funnit honom gå barfota samt vara försedd med ett par trasiga byxor så korta; att de nätt och jemnt skylde hans knän. Vittact; som frågat honom om orsaken till bans dåliga klädsel och hvarför han gick barfota då det redan var vinter; erhöll till svar: Jag har inga strumpor och inga skor och inga bättre byxor: Afven detta vittnes berättelse förklarades af makarne Boivie vara bara osanninga. Domaren ställde till de anklagade en bevekande uppmaning att genom en sannfärdig bekännelse lätta sina samveten och i någon mån söka försona sig med Gud och det samhälle, Kvars rättskänsla de på ett så ohyggligt sätt kränkt och hvara lagar de trampat under fötterna. Men förgäfves talade han bevekligt. Har sade dem; att de genom den förebringade bevisningen i alla fall voro hemfallne under lagens stränghet; och att således deras nekande icke kunde afböja straffet; men att en uppriktig oca ångerfull bekännelse vore det enda, som nu mer kunde träda försonande emellan dem och samhället, mellan deras bjertan och lifvets Herre: Förgäfves! Granithällen synes lättare kunna nötas af den fallande vattendroppen, än dessa brottslingars sinnen böjas till ånger. Då ingenting vidare var att göra med dem; fick allmänna åklagaren afgifvå sina slutpåståenden. Derefter akunnades utslag i målet och lydde domen på 10 års straffarbete för hvardera af de brottsliga. Denna utgång af saken bade makarne Boivie efter all sannolikhet icke väntat sig, ty de åhörde utslaget med tydliga tecken af öfverraskning och förklarade; att de ej voro belåtna dermed; Att ransakningen ledt till detta resultat, derföre har man att tacka såväl allmänna åklagaren hr Sahlqvist som domaren hr Björkenstam, utan hvilkas energi; skarpsinnigbet och raskhet de anklagades fulla brottelighet säkert ej blifvit lagd i dägen och de således undgått det straff, som deras exempellösa grymhet förtjenat och som bör lända andra till varnagel: