-—
ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GBORG STARBÄOK,
ANDRA DELEN:
(Forta. från föreg. Jf.)
Männen tryckte hvarandras händer; och så
satte sig tåget i gång; fot för fot. När vind-
bryggan drogs upp bakom Engelbrekt; vände
han sig om och öfverskådade slottet. Den
föregående aftonen hade varit så rik på märk-
liga tilldragelser; att han kände sig på ett eget
sätt stämd; kände både rikedom och fattigdom;
både fröjd och smärta. Men det var blott ett
ögonblick; som han lät minnena råda öfver
sig. Dock fortsatte han under tystnad sin väg
ned till stranden:
Här lyftades han åter af hästen och bars ned
i den ena af de båda båtarna; der hans hustru lå-
tit tillreda en mjuk bädd i bakstammen. När
han väl befann sig här, öfversåg han sina rod-
dare: De voro tvenne för hvarje båt.
— Du, Albrekt — sade han till den ene af
dem; som skulle ro hans egen båt — jag me-
nade; du skulle stanna på slottet.
— När olyckan träffade Ulf — svarade sven-
nen, utan att rätt kunna se Engelbrekt i an-
sigtet — så var jag till hands; och din broder
sade till mig att gå ned i Ulfs ställe.
Engelbrekt lät det blifva; som det var; men
hans blick hvilade litet emellan forskande på
den skumme roddaren:
Färden gick lyckligt; och när aftonen kom;
hade man hunnit midtför Göksholmslandet:
Der låg straxt invid den halfö; hvarpå Göks-