lo DD AE 22 NN MAA MA TR Vv
att hon af Laurell köpt några klädespersedlar, å
hvilka hon var skyldig den obetydliga summan 1
rår 50 öre. Endast den tillfälligheten, att Larsson
under onsdagens lopp två gånger besökte det hus,
der Laurell i lifstiden hade sin bostad, föranledde
hennes första hörande, då den misstanka mot henne
väcktes, som sedermera vann stöd af den omstän-
digheten, att på fredagsmorgonen det bakom sop-
låren liggande knytet med linnepersedlar, hvilka
igenkänts tillhöra den mördade, påträffades.
Sammanstäldt med öfriga här ofvan meddelade
omständigheter, af hvilka en hvar för sig skulle
kunna förklaras, derest de icke alla inträffat just
kort efter mordets timande och dermed synas stå
i sammanhang, tillskrifves nu detta utrop den oro;
som på ett eller annat sätt alltid förråder sig hos
den brottslige. Så syntes åtminstone Jonsson upp-
fatta saken, ty på få fråga om hon ansåg Larsson
vara gerningsmannen, genmälde hon, att de om-
ständigheter, som förekommit mot denna; förefölle
henne besynnerliga, liksom Larssons hela beteende
under torsdagen, och synnerligast på nämnde dags
afton gifvit henne anledning att:anse Larsson skyl-
dig till det gräsliga dådet.
Jonsson upplyste härjemte, att Larsson under
tal om mordet på torsdagsaftonen, då fru Berglund
närvarit, skulle yttrat: att Laurells mjölkbud möj-
ligen föröfvat brottet.x
Efter fru Berglunds bortgång hade Larsson bedt
sin äldsta gosse — hon har två barn med Friberg
— följa med sig ut i vedboden. Gossen hade till
en början vägrat, men slutligen gått med, och då
Jonsson sedan frågat hvad modren gjort i vedbo-
den, hade han berättat, att denna tagit något ur
ett der förvaradt paket. Hvad modren haft deri
hade gossen likväl ej sett. i .
Bland effekter, som tillvaratagits i Larssons -bö-
stad, finnes äfven ett par tofflor, som Jönsson för-
sta gången såg på torsdagsmiddagen. Tofflorna
stodo då under Larssons säng. Vidare hade Jons-
son bland de saker som jenite den hvita unders
kjolen på torsdsgsmiddagen lågo på sängen obser-
verat två ullgarnsnystan. Huruvida förenämnda
tofflor och ullgarnsoystan, äfvensom ett par mycket
litet begagnade tygkänkor, som äfvön furinos bland
de efter Larssons häktande i förvar tagna persed-
larne; tillhört den mördade eller på hvadsätt des-
sa saker kommit i Larssons ego upplystes icke vid
gårdagens förhör. .
Såväl i fråga härom som äfven i fråga om den
förkläring Larsson afgifvit å de mot henne före-
kommande, Kär ofvan uppgifna omständigheter, upp-
står tillsvidare i redogörelsen en lucka, förörsakad
depaf,. att ref. ej varit. tillstädes vid de tillfällen,
då Larsson hörts. Vid gårdagens förbör var hon
icke: heller från häktet upphemtad. Enligt hvad
ref. hört uppgifvas, skall Larsson i de förklaringar
hon hittills afgifvit varit sväfvande och beträdts
möd tvetalan.
Slutligen omnämnde Jonsson, att Larsson påfre-
dagsmorgonen vistats hemma, tills hon kallades till
förhör i poliskammaren.
Härefter fick handelsbokhållaren P. W. Lindgren,
som kotditionerar hos en handlande, hvilken har
sin bod i huset-AFf 65 Drottninggatan, företräda.
Anledningen till Lindgrens inkallande var den, att
han och hans principal bo i samma hus, der mor-
det föröfvades, samt hafva sina rum tätt belägna
intill den lokal, som beboddes af mamsell Laurell.
Endast en tunn bredvägg skiljer ett af rummen i
de båda olika lokalerna från hvarandra, så att om
det talades högt i det ena af nämnde rum hördes
det in i det andfa: Beklagligen hade mamsell Lau-
rells baneman afpassat sin tid så, att hvarken Lind-
gren eller hans principal var inne. De plägade
komma hem omkring 9-tiden på aftnarne och gå
ut i god tid på morgnarne, mellan kl. 7—9. På
onsdagsaftonen hade Lindgren återvändt vid vanlig
tid och gått ut klockan 7 på torsdagsmorgonen.
Han hade icke hört minsta ljud från den mörda-
des rum eller förmärkt någon person komma eller
gå, som förefallit honom misstänkt, och kunde följ-
aktligen icke lemna ringaste upplysning.
Skomakaregesällen Lindström berättade, att han
någon tid varit bekant med såväl Friberg som Mar-
gareta Larsson. Han hade åtagit sig att göra de-
ras yngsta gosse ett par kängor. På torsdagsmid-
dagen vid 1-tiden hade Larsson kommit hem på
verkstaden, der Lindström arbetade, och frågat ef-
ter kängorna samt fått till svar, att de ej voro fär-
diga, hvarpå hon gått sin väg. Senare på dagen,
eller omkring kl. 4 på e. m., hade hon återkommit
och frågat Lindström, om han ej ville gå ut i det
gröna tillsammans med Larsson och ett par flickor,
med hvilka Larsson uppgaf att hon skulle samman-
träffa. Lindström hade följt med, och hade Lars-
son och han begifvit sig genom Humlegården och
vidare derifrån till Ladugårdslands kolerakyrko-
gård. Något annat sällskap afhördes icke. På sist-
nämnda plats hade Larsson och Lindström slagit
sig ned, hvarpå Larsson ur en medhafd korg fram-
tagit bröd, smör, strömming och bränvin, hvarmed
hon trakterat Lindström, som äfven fått smaka på
innehållet af en ytterligare medförd butelj, som till
större delen urdracks af Lindström, utan att han
kunde uppgifva hvad slags fluidum det varit i den-
samma. Det hade smakat som punsch. Då det
började mörknu, hade de anträdt återfärden. Nå-
ot bröd hade blifvit öfver efter kalaset, hvilket
arsson förklarade sig ej vilja medtaga hem igen,
lika litet som den förenämnda vinbuteljen, å hvil-
ken hon uppgaf sig hafva afslitit en etikett, som
fulinits påsatt densamma. Hon hade bedt Lind-
ström taga såväl det ifrågavarande brödet som bu-
teljen, annars sade hon sig erna kasta det på bac-
ken. Den ifrågavarande vin- eller punschbuteljen
påstod hon sig hafva köpt för 1 rdr. Hon hade
edt Lindström: ej tala om: för mannen Friberg, att
de hade gjort dennw lilla utflykt. Återvägen togs
genom Humlegården, der Lindström och Larsson
skiljdes ät. Såsom förut omöämnts, hemkom den
senare kl. 8 på aftonen till man och barn, då med-
förande 3 kakor bröd i samma korg, ur hvilken
hon förut under: aftonens lopp så rikligt trakterat
sig sjelf och sin följeslagare till kolerakyrkogården.
Friberg. fick härefter företräde, och berättade
att han varit vid Drottningholm om onsdagen samt
ej kommit hem derifrån förrän klockan 8 på af-
tonen, då Larsson visat sig förarglig mot honom.
Innan Friberg gick bort, hade han lemnat Larsson
1 rdr, emedan bon sagt sig ämna besöka m:ll Laurell,
för att betala sin skuld till henne, utgörande 1rdr
50 öre. Larsson hade nemligen af Laurell köpt
diverse klädespersedlar, och påstod Friberg att
han för någon tid: sedan varit uppe hos Laurell
samt å Larssons vägnar afbetalt 3 rdr å skulden.