egentligen blott af den gamle beskedlige baror Taylor, hvilken; att döma af tonen i mångs franska tidniogar, när de nämna honom, icke måtte i Paris ses med rätt vördnadsfulla blickar: — Det börjar framlysa att det skulle ha varit särdeles väl, om Stockholms. Dagblad; hvilket på sin tid mycket ifrigt agiterade för en svensk :sångarfärd till Paris; och jemväl andra, hvilka bearbetat sinnena i den syftningen; hade på förhand gjort sig närmare underrättade om huruledes det hängde ihop med den stosca internationella täflings-etillställningen: Imellertid bör det härvid, å andra sidan, icke lemnas oomtaladt att om de svenska studenterna än knappast hade några åhörare utom ett litet antal verkliga konstdomare (ijuryn) på den aftonen; då de sjöngo sig till sitt pris, och om de än då uppträdde i en lokal, der de knappt hade bordt uppträda; så fingo de likväl ett tillfälle att uppträda i en värdigare lokal och för ett auditorium, som — om det än till mycket stor del var sammansatt af skandinaver — dock äfven räknade franska medlemmar i hundratal. SAFör att afsluta beskrifningarne om Upsaliensernes besök i Paris meddela vi hvad en korrespondent till Göteborgs-Posten skrifvit; angående prisutdelningen i söndags åtta dagar sedan uti Boulognerskogen vid Paris. Med söndagen randades den högtidliga dagen, då resultatet af föregående dagars täflingsstrider skulle öfverlemnas till resp. prisvinnare. Det var nu de tiotusen deltagarne skulle infinna sig förutom den åskådande publiken. Ett eller annat tusen får naturligtvis lof att borttagas från denna med vanlig fransk nonchalance uppgjorda siffra, men icke förty voro en mängd menniskor församlade, mest instrumentalister. Klockau 1 skulle festligheten börja och såväl publik som deltagande började så småningom anlända ochsprida sig i Prå Catelans vidsträckta park. De anländande musikkårerna, alla med sina resp. standarer,slogo sig ned här och der i gräset och uppvaktade med prestationer, så att der var musik på alla håll och kanter. Om sjelfva festen visste emellertid ännu ingen någonting. En provisionell tribun visade att högtidligheten skulle försiggå der, hvarföre man lägrade sig i dess närhet. Klockan var nu framåt half 4 och man såg de olika musikkårerna draga sig tillsammans så att de bildade ett långt tåg som närmade sig allt mer och mer den inhägnade platsen vid tribunen. De olika sällskapernas standarförare trädde upp på tribunen, der man slutligen räknade öfver fyrtio olika bangr och fanor. Den väntade festen skall således begynna här. På tribunen tog baron Taylor jemte öfrige medlemmar af generalkommissionen plats, och en förfrågan framställdes, huruvida studenterna skulle vilja öppna festen. En hvit mössa höjdes i luften och vid detta välkända tecken samlade man sig kring sin anförare. En stor del af sångarne hade, uttröttad af den långa väntan, slagit festen ur hågen och begifvit sig derifrån. Ehuru sålunda ej så fyllig och stark som man vid de föregående tillfällena fått höra kören, förfelade dock sången ej att göra sin verkan på den församlade menigheten som med värme applåderade de begge nummer som föredrogos: Björneborgsmatschen och eMitt lif är en våga. Sedan derefter Les enfants de la Belgiques afsjungit ett franskt stycke och en musikförening likaledes exeqverat ett nummer, uppsteg baron Taylor och anhöll att få tacka de fremlingar som aniändt från bela Europa, de menniskor som både norroch söderifrån dragit öfver jorden för att fla med Frankrike och deltaga i civilisationens ramsteg. Han berättade vidare att de som organiserat denna fest hade inga anslag dertill utan måste använda af sina egna besparingar för anskaffande af de medaljer som nu skulle utdelas, hvarvid man tillika meddelades att medalierna ännu icke vore färdiga(!), men skulle sedermera få afhemtas på kommissionens byrå. Emellertid skred man till upprop af samtliga ristagande töreningar, såväl för sång som musik. an började med sångarne och efter upprop af den division, sektion och grupp, hvariill en prisbelönad sångförening hörde, nämndes rangen och beskaffenheten af priset hvarjemte för hvarje förening uppropades medlemmarnes antal och namnet på dess direktör, hvilken uppträdde på tribunen för att emottaga lyckönskningar och med detsamma få visas inför publiken. Man hade ej hunnit uppropa mer än tre föreningar och skulle just börja med den fjerde, då ett brakande hördes och ett tu tre hela tribunen störtade tillsammans. Den var troligen ej beräknad att bära flera än styrelsens medlemmar och när nu alla banårförare med sina me: iuassor af medaljer prydda tunga, broder: ; bangr kommo till, svigtade de stackars bock... .c under tyngden af all denna ära och det må man ej förtänka dem. Genavt uppstod nu ett tumult bland den omgifvande folkmassan, som trängde sig fram för att höra om någon skadat sig, men då det befanns att ställningen rasat så jemnt och på alla punkter på en gång, att golfvet bibehållit sitt plan och styrelsens medlemmar sutto orörda qvar på sina stolar och banårförarne med sina bangr stod qvar rundtomkring, utom några som fattade af en cpanique i första förgkräckelsen kastat fanan ifrån sig för att springa ifrån alltsammans; att allt således aflupit med en