egentligen blott af den gamle beskedlige baror
Taylor, hvilken; att döma af tonen i mångs
franska tidniogar, när de nämna honom, icke
måtte i Paris ses med rätt vördnadsfulla
blickar: — Det börjar framlysa att det skulle
ha varit särdeles väl, om Stockholms. Dagblad;
hvilket på sin tid mycket ifrigt agiterade för
en svensk :sångarfärd till Paris; och jemväl andra,
hvilka bearbetat sinnena i den syftningen; hade
på förhand gjort sig närmare underrättade om
huruledes det hängde ihop med den stosca in-
ternationella täflings-etillställningen:
Imellertid bör det härvid, å andra sidan, icke
lemnas oomtaladt att om de svenska studenterna
än knappast hade några åhörare utom ett litet
antal verkliga konstdomare (ijuryn) på den afto-
nen; då de sjöngo sig till sitt pris, och om de
än då uppträdde i en lokal, der de knappt hade
bordt uppträda; så fingo de likväl ett till-
fälle att uppträda i en värdigare lokal och för
ett auditorium, som — om det än till mycket
stor del var sammansatt af skandinaver — dock
äfven räknade franska medlemmar i hundratal.
SAFör att afsluta beskrifningarne om Upsalien-
sernes besök i Paris meddela vi hvad en korrespon-
dent till Göteborgs-Posten skrifvit; angående
prisutdelningen i söndags åtta dagar sedan uti
Boulognerskogen vid Paris.
Med söndagen randades den högtidliga dagen,
då resultatet af föregående dagars täflingsstrider
skulle öfverlemnas till resp. prisvinnare. Det
var nu de tiotusen deltagarne skulle infinna sig
förutom den åskådande publiken. - Ett eller annat
tusen får naturligtvis lof att borttagas från den-
na med vanlig fransk nonchalance uppgjorda siffra,
men icke förty voro en mängd menniskor försam-
lade, mest instrumentalister. Klockau 1 skulle fest-
ligheten börja och såväl publik som deltagande
började så småningom anlända ochsprida sig i Prå Ca-
telans vidsträckta park. De anländande musikkårer-
na, alla med sina resp. standarer,slogo sig ned här och
der i gräset och uppvaktade med prestationer, så
att der var musik på alla håll och kanter. Om
sjelfva festen visste emellertid ännu ingen någon-
ting. En provisionell tribun visade att högtidlig-
heten skulle försiggå der, hvarföre man lägrade
sig i dess närhet. Klockan var nu framåt half 4
och man såg de olika musikkårerna draga sig till-
sammans så att de bildade ett långt tåg som när-
made sig allt mer och mer den inhägnade platsen vid
tribunen. De olika sällskapernas standarförare träd-
de upp på tribunen, der man slutligen räknade öfver
fyrtio olika bangr och fanor. Den väntade festen
skall således begynna här.
På tribunen tog baron Taylor jemte öfrige
medlemmar af generalkommissionen plats, och en
förfrågan framställdes, huruvida studenterna skulle
vilja öppna festen. En hvit mössa höjdes i luften
och vid detta välkända tecken samlade man sig
kring sin anförare. En stor del af sångarne hade,
uttröttad af den långa väntan, slagit festen ur hå-
gen och begifvit sig derifrån. Ehuru sålunda ej
så fyllig och stark som man vid de föregående till-
fällena fått höra kören, förfelade dock sången ej
att göra sin verkan på den församlade menigheten
som med värme applåderade de begge nummer
som föredrogos: Björneborgsmatschen och eMitt
lif är en våga.
Sedan derefter Les enfants de la Belgiques af-
sjungit ett franskt stycke och en musikförening
likaledes exeqverat ett nummer, uppsteg baron
Taylor och anhöll att få tacka de fremlingar som
aniändt från bela Europa, de menniskor som både
norr- och söderifrån dragit öfver jorden för att
fla med Frankrike och deltaga i civilisationens
ramsteg. Han berättade vidare att de som orga-
niserat denna fest hade inga anslag dertill utan
måste använda af sina egna besparingar
för anskaffande af de medaljer som nu skulle
utdelas, hvarvid man tillika meddelades att me-
dalierna ännu icke vore färdiga(!), men
skulle sedermera få afhemtas på kommissionens byrå.
Emellertid skred man till upprop af samtliga
ristagande töreningar, såväl för sång som musik.
an började med sångarne och efter upprop af den
division, sektion och grupp, hvariill en prisbelönad
sångförening hörde, nämndes rangen och beskaffen-
heten af priset hvarjemte för hvarje förening upp-
ropades medlemmarnes antal och namnet på dess
direktör, hvilken uppträdde på tribunen för att emot-
taga lyckönskningar och med detsamma få visas
inför publiken. Man hade ej hunnit uppropa mer
än tre föreningar och skulle just börja med den
fjerde, då ett brakande hördes och ett tu tre hela
tribunen störtade tillsammans. Den var troligen ej
beräknad att bära flera än styrelsens medlemmar
och när nu alla banårförare med sina me: iuassor af
medaljer prydda tunga, broder: ; bangr kommo
till, svigtade de stackars bock... .c under tyngden
af all denna ära och det må man ej förtänka dem.
Genavt uppstod nu ett tumult bland den omgifvande
folkmassan, som trängde sig fram för att höra om
någon skadat sig, men då det befanns att ställnin-
gen rasat så jemnt och på alla punkter på en gång,
att golfvet bibehållit sitt plan och styrelsens med-
lemmar sutto orörda qvar på sina stolar och banår-
förarne med sina bangr stod qvar rundtomkring,
utom några som fattade af en cpanique i första för-
gkräckelsen kastat fanan ifrån sig för att springa
ifrån alltsammans; att allt således aflupit med en