ENGELBREKT ENGELBREKTSSON
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR,
Af 0. GEORG STARBÄOKE,
ANDBA DELEN:
(Forts. från föreg. JF.)
Grefven fattade Herrman Berman under armer
och aflägsnade. sig skyndsamt; åtföljd af Belgs
ting och äfven af Carl Knutsson; som så for
sig göra lät ville slippa att blifva vittne til
sina fränders nesa. Riddar Bengt stod alldele:
handfallen: Om en giftig pil träffat honor
midt i hjertat; kunde knappast såret hafva haf
en sådan verkan:
Äfven sonen stod en stund mållös; men snar
krökte ett hemskt leende dennes. läpp, och när
mande sig fadren; hviskade han:
;— Det är Engelbrekts verkl!
Den gamle for till och slog sig med hander
för pannan,
— Så månde då fejden gå löst på full
allvar mellan mig och denne fördömde man!
— Och månde alla helgon höra min ed oci
blekna dervid — tillade Magnus Bengtsson —
jag vill icke hvila; förr än jag sett den lill
mannens hjerteblod förrinna!
Med vild häftighet fattade han derpå fadren
arm. och drog. honom upp till slottet..
— Nu till gillet och dansen; fader; med lis
månde vi här färdas fram; ty annorlunda vor
striden för ojemn; och i första rummet månd
vi. hindra dessa frigjorda fångar att begagn
sig af sin frihet!
1 Det är redan ombesörjdt — genmmält
herr Bengt iskallt: -