ENGELBREKT ENGELBREKTSSON HISTORISK ROMAN I 2 DELAR, Af 0. GEORG STARBÄOKE, ANDBA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) Grefven fattade Herrman Berman under armer och aflägsnade. sig skyndsamt; åtföljd af Belgs ting och äfven af Carl Knutsson; som så for sig göra lät ville slippa att blifva vittne til sina fränders nesa. Riddar Bengt stod alldele: handfallen: Om en giftig pil träffat honor midt i hjertat; kunde knappast såret hafva haf en sådan verkan: Äfven sonen stod en stund mållös; men snar krökte ett hemskt leende dennes. läpp, och när mande sig fadren; hviskade han: ;— Det är Engelbrekts verkl! Den gamle for till och slog sig med hander för pannan, — Så månde då fejden gå löst på full allvar mellan mig och denne fördömde man! — Och månde alla helgon höra min ed oci blekna dervid — tillade Magnus Bengtsson — jag vill icke hvila; förr än jag sett den lill mannens hjerteblod förrinna! Med vild häftighet fattade han derpå fadren arm. och drog. honom upp till slottet.. — Nu till gillet och dansen; fader; med lis månde vi här färdas fram; ty annorlunda vor striden för ojemn; och i första rummet månd vi. hindra dessa frigjorda fångar att begagn sig af sin frihet! 1 Det är redan ombesörjdt — genmmält herr Bengt iskallt: