Oscar Adalrik Arpi.-)
Upsala-sångens anförare.
Hela verlden känner eller har åtminstone hört
talas om våra dagars förflämste tenor i Parig,
M. Tamborlic; primo amöroso på Opåera ita-
lien. Några landsmän stodo i våras en afton
jemte många andra i queu utanför nämnda ope-
ras biljettlucka för att skaffa sigtillfälle att-få
höra den berömde sångaren. Ett parfransmän
i ledet framför dem funderade sinsemellan öfver
Tamberlics : nationalitet; hvarvid den af dem;
som tillfrågades; svarade den andre: Ma foi,
je nen sais rien; mais sil nest pas italien; il
doit åtre sutdois. (Sannerligen jag vet det;
men om han icke är Italienare, så måste han vara
Svensk..) Ar det icke i hög grad märkvärdigt
och betecknande att ytterligheterna sålunda
verkligen skola mötas, att drufvornas och
drifvornas land skola hafva en föreningspunkt
i sången? Nå ja, det är för öfrigt icke den
enda punkt; i hvilken Sverige och Italien likna
hvarandra; eller i hvilken åtminstone den; som
andats luften söder om Alperna; kan finna här
hemma en slående påminnelse om Italia la bella.
Men en ting ega vi, hvartill icke ens sångens
hemland kan framställa maken: det är den friska
natursången; hos oss främst representerad af
studentsången; och ex man kunna vi uppvisa,
som letar sin likei alla länder: det är den nor-
diskt trygge och sydländskt eldige; den granit-
faste och vulkaniske anföraren för Upsalasån-
gen; det är Oscar Arpi.
Denna egendomliga dubbelnatur symboliseras
förträffligast af en liten tingest; som under
dessa dagar följt honom på hans segertåg till
Paris; nemligen den silfverskodda taktstaf, med
hvilken han leder sina gossar: Den har sin
egen lilla historia. Väl tjugu taktpinnar af hår-
daste ebenhoiz hade förgäfves motstått den ni-
tiske instruktörens jernstarka arm och gudomliga
vrede, när det ej gick som han ville ha det.
En dag, när en första tenor gårg efter annan
iöll in på oriktig taktdel; sprang den tjugon-
deförsta för ett väldigt slag mot pulpeten i bi-
tar; Den syndige tenoren samlade tyst upp
styckena; lärde sig sin stämma och presenterade
följande dag åt den försonade anföraren den
gamla kommandostafven, men med knapp och
lifband af tjocktsilfver, på hvilka man läste och ännu
läser orden: semper idemp och bira et studio, samt
Oacar Arpis pinne, hvilket senare numera är
det klassiska namnet: Den godmodiga piken
sväljdes med förnöjelse af mottagaren; två mi-
nuter senare sprutade vulkanen åter eld och lå-
gor; pinnen for som en ljungeld i pulpeten; det
blixtrade och small, — men se; den höll; och
den har troget hållit sedan dess:
Det är med denna lilla trollstaf Oscar Arpi
under ett och ett halft decennium sammanbål-
lit Upsalasången och med den uträttat saker,
som stå ensamma i vår senare kulturhistoria;
och i den ligger äfven sammanträngd hans för-
nämsta styrka: Ty om äfven denne typiska
yngling; denne vrede Achilles; såsom han af
en talare kallades vid afskedet från Upsåla i
augusti; icke saknar sin Achilles-häl — och att
han har en sådan, skall den opartiske nödgas med-
gifva; som t: ex: iakttager det tempo; i hvilket
han stundom leder sångens luftiga fötter — så
må dock medgifvas, att en sådan förmåga att
sammanhålla och tvinga med sig; ofta kanske
emot ens vilja, samt att gifva entusiasm och
fart åt utförandet finnes väl hos få och ses med
saknad eller afund af mången.
Arpi har icke skapat studentsången; den här-
stammar redan från seklets första årtionden, då
Heffaer skref sina berömda enkelt storartade
marscher. Sedan hafva Nordblom och Tullberg;
hvilken senare; till tack för sina bemödanden;
på Flottsunds vindbrygga utnämndes af Carl
Johan till hofpredikant; samt efter dem förnäm-
ligast Engström; Josephson och den oförgätlige
Meyerberg bidragit att lägga grunden till det
verk, som ÅArpi under femton år lyckats utföra.
Han valdes nemligen till sånganförare vid 1852
) Vi tillåta oss att från vår förträffliga
kollega Ny Illustrerad Tidning låna skildrin-
gen af en man, hos hvilken bör räknas till en af
de största och minst vanliga förtjenster att på
samma gång han med entusiasm verkar för en gren
af de sköna konsterna vårdar han med lika nit och
erkänd skicklighet sitt kall såsom undervisare i