ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR, Af 0. GBORG STARBÄOE. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. JA.) — Nå väl — röt riddaren — de skola blifva straffade efter förtjenst. För dem genast i tornet; fogde, i morgon vill jag döma dem. — Ett ord; riddare — afbröt honom härvid Herrman Berman — i Engelbrekts namn utfordrar jag dessa svenner; Mårten skrifvare har rymt ur Engelbrekts fängelse och långe Magnus har följt fogden på Borganäs Johan Wale och hjelpt honom bryta den dagtingan han gjorde med Engelbrekt på Stegeborg. Riddaren tycktes vid dessa ord; hvilka framsades lugnt och bestämdt, alldeles förlora fattningen. , Men Herrman Berman fortsatte: — Jag har ock en befallning från Engelbrekt till eder om edra svenner, som han .förgäfves väntat i lägret vid Nyköpings. Hans bud till. eder är detta; att hvar så icke desse edra svenner äro på ort och. ställe inom 24 timmar härefter, så tvingen I honom att hålla eder för rikets fionde; Nu synes det mig reder ligt handlat af eder; om I låten edra svenner sitta upp och draga med mig samt gifven oss tillika de förrymde att föra med oss, — Hvad de brottslige beträffar — framstötte riddar Bengt med en röst; som ville stocka eig i halsen — så skola de blifva till Engelbrekt utlemnad2, sedan de först utstått det straf, jag vill pålägga dem; hvad åter de öfrige evernerna angår, så vill jag om dem