löpte att taga mig som gisslan för dig på en
dag eller par är lönen för mitt verk .::;
— Länge skall du icke vänta på mig; Elof
— sade nu Belgsting; beslutsamt fattande den
tunga nyckelknippan — hvar så hästen är så
god en springare; som du säger; och när jag
kommer åter; så. förer jag med mig ej blott
mitt utan äfven Engelbrekts tack:
Dermed skyndade han ut ur fängelset; tilläste
dörren och gick trappan uppför. Afven den
här befintliga. dörren tilläste han och trefvade
sig derpå fram till den motsatta dörren; som
han öppnade: Djupa snarkningar nådde hans
öra och han gick fram till sängen; hvarifrån
de kommo samt lade mnyekelknippan på den
sofvande. Ute i torngången höll han: på att
snafva omkull på svennen; som satt der sof-
vande med utsträckta ben; och han förundrade
sig öfver den ovanliga vaktgöringen, men gaf
sig ej. tid att närmare taga reda derpå utan
nalkades portet. Äfvet här gick allt lyckligt;
och inom några ögonblick vandrade han vägen
fram genom skogen; der han snart fann den
af Elof vid ett träd bundna hästen:
Utan rast eller ro ilade den kämpaåstarke man-
nen framåt; och hästen höll godt ut. Efter 4
timmars ridt rastade han en timma vid Thors-
åkers kyrka och efter ytterligare fyra timmar
närmade han sig lägret framför Nyköping.
— Visa nig vägen till Engelbrekt — säde
han till en yngling; som tycktes komma från
någon af de slocknande lägereldarne.
Ynglingen vände sig om förvånad öfver häf-
tigheten hos ryttaren; och när han fick denne
riktigt i sigte; tvärstannade han; i det han ut-
ropade: