hotell Rydberg anklagade preussiske undersåten sig 8. k. handelsagenten, Julius Schmidt. Såsom ombud för jur. kand. Treschow inställde sig en konstapel Sandqvist, hvilken uppgaf värdet å den från Treschow stulna klockan med kedja samt 2:ne ringar till 800 rdr. Kammartjenaren Hans Larsån, hvilken blifvit bestulen på ett par resårskor, var bortrest. Som den anklagade förklarade sig ej kunna tala svenska språket, så uppsköts målet till nästa lördag, till hvilken dag notarius publicus och preussiske konsulen skola inkallas; den förre för att tolka Schmidts försvar. Sammanstötning mellan ångslupar. I går fortsattes i samma afdelning ransakning angående den sammanstötning som den 30) juli vid Strömsborg egt rum emellan ångsluparne Carl, förd af maskinisten Bolin, och Herrjman, förd af kapten Lundgren. Kapten Lundgren uppträder i detta mål såsom kärande part, påstående att det varit ensamt befälhafvarens å Carl, Bolins, fel att sammanstötninen skett. Bolin åter, svarande parten, påstår att elet ligger hos befälhafvaren å Herman. Elfva vittnen afhördes denna dag, nemligen 6 å kärandegidan och 5 å svarandesidan. Kärandens vittnen påstodo, temligen likstämmigt, att någon sammanstötning ej behöft ske om befälhafvaren å Carl, kommande från norra sidan, stoppat och backat något tidigare än som gjordes, d. v. s. medan han låg i lävattnet nedanför Strömsborg, eller bållit upp intill Strömsborgslandet och gått för om Herman, hvilken kom utbackande från Riddarbolimskanalen. Slutligen påstödö vittnena att sammanstötningen äfven kunnat undvikas om befälhafvaren å Carl kastat om rodret och satt rätt utför strömmen. Herr Bolin svarade, att hvad angick den för sena stoppningen och backningen, så hade denne ej kunnat ske förr än han blef varse Herman, som förut varit skymd af en utskjutande uddec; han hade då genast kommenderat topp och back, men med den fart båten egde, hade denne kommit in i strömfåran och drifvit nedåt samt törnat på Herrman hvilkens befälhafvare enligt Bolins förmenande bort upphöra med backningen och i stället sätta framåts, då Carl mycket väl kunnat gå akter om Herman. Försöket att gå för om Herrman ansåg Bolin vara omöjligt, enär han då måst gå så nära land att pågrundstötning, varit nästan säker. Att återigen kasta rodret styrbord och gå utför strömmen förklarade Bolin vara ännu omöjligare, enär han nedanför sig hade Carlbergsbåten och den emellan staden och Röda Bodarne gående ångslupen, Fyran, hvilken just då lade ut. Da af Bolin åberopade vittnena bestyrkte i det hufvudsakligaste svarandens påståenden, yttrande sin öfvertygelse vara att någon sammanstötning ej skulle egt rum, ofti befälbafvaren å Herrman, i stället för att fortfarande backa, då han såg Carl i drift, satt full machin framåt. Målet uppsköts på tre veckor, på det allmänna åklagaren måtte hinna taga del af handlingarne och kommer då protokollsjustering att ske. Strid om ett plano. I går förekom åter till handläggning, i rådhusrättens 5:te afdelning, detta af kaffehusidkerskan Cath. fElisab. Schalin mot instrumentmakaren Claes Westergren, anhängiggjorda mål, hvari yrkas ansvar å Westergren för våldsamt bortförande af ett piano, förolämpning m. m. Hr Westergren medhade denna gång 4 vittnen, hvilka bland annat skulle intyga att svaranden endast återhemtat sinfegendom (pianot) och för öfrigt sjelf blifvit öfverfallen med hugg och slag samt förolämpad. Två at desse, öfverkonstaplarne Björkgren och Bergschiöld visste endast berätta, att mamsell Schalin inkommit å Ladugårdslands vaktkontor och anhållit om handräckning för att återfå ett piano, hvilket blifvit från henne bortstulet af ofvannämde hr Westergren. Underidet förhör somå vaktkontoret hållits med de begge parterna hade Westergren förevisat en förbindelse, enligt hvilken Schalin åtagit sig att tillsvidare hafva pianot isin vård. Mamgell Schalin hade dock förnekat sin namnteckning. Härefter hördes ett par herrar, Östman och CarlsBon, hvilka omtalade att de, onsdagen den 17 juli, blifvit af hr Westergren inbjudna på thå i den afmamsell Schalin, vid Storgatan förhyrda kaffeservering, för att se efter att allt gick rätt till. Enligt deräs berättelse hade Westergren straxt efter dem inkommit, åtföljd af 4 stadsbud, hvilka straxt börjat bära bort pianot, under det Westergren försvarat reträtten emot den anstormande Schalin, hvilken bland annat skulle chuggit W. i lufven, dragit honom i rockskörtets m. m., samt slutligen, i sin ifver att hindra Westergren från att undkomma, då hon ill sin förtviflan sett att pianot försvunnit med de yra stadsbuden, sjelf slagit sin armbåge i en fönsterruta så att denna gått sönder. Efter den bean hade Westergren lyckats komma undan. Den ena af kärandens sakförare (mamsell Schain bestod sig nemligen med två sådane), en herr Dymling, anhöll efter vittnesmålens afläggande, med förnumstig min: Jag anhåller att svaranden får svära på att han nte sålt pianot åt mamsell Schalin. Domaren. Det behöfver han väl inte svära på. dan har ju hela tiden påstått att han ej sålt piaot, utan endast lånat ut det. Dymling. Aha, ja, då skulle han kunna få svära pä att han såltet. Domaren. Nå, hvilketdera är det nu? Dymling (förtretad). Ja, nå, han ska svärå på lat han haatridan