hotell Rydberg anklagade preussiske undersåten
sig 8. k. handelsagenten, Julius Schmidt.
Såsom ombud för jur. kand. Treschow inställde
sig en konstapel Sandqvist, hvilken uppgaf värdet
å den från Treschow stulna klockan med kedja samt
2:ne ringar till 800 rdr.
Kammartjenaren Hans Larsån, hvilken blifvit be-
stulen på ett par resårskor, var bortrest.
Som den anklagade förklarade sig ej kunna tala
svenska språket, så uppsköts målet till nästa lör-
dag, till hvilken dag notarius publicus och preus-
siske konsulen skola inkallas; den förre för att
tolka Schmidts försvar.
Sammanstötning mellan ångslupar. I går
fortsattes i samma afdelning ransakning angå-
ende den sammanstötning som den 30) juli
vid Strömsborg egt rum emellan ångsluparne Carl,
förd af maskinisten Bolin, och Herrjman, förd af
kapten Lundgren.
Kapten Lundgren uppträder i detta mål såsom
kärande part, påstående att det varit ensamt be-
fälhafvarens å Carl, Bolins, fel att sammanstötnin-
en skett. Bolin åter, svarande parten, påstår att
elet ligger hos befälhafvaren å Herman.
Elfva vittnen afhördes denna dag, nemligen 6 å
kärandegidan och 5 å svarandesidan.
Kärandens vittnen påstodo, temligen likstäm-
migt, att någon sammanstötning ej behöft ske om
befälhafvaren å Carl, kommande från norra sidan,
stoppat och backat något tidigare än som gjordes,
d. v. s. medan han låg i lävattnet nedanför Ströms-
borg, eller bållit upp intill Strömsborgslandet och
gått för om Herman, hvilken kom utbackande från
Riddarbolimskanalen. Slutligen påstödö vittnena
att sammanstötningen äfven kunnat undvikas om
befälhafvaren å Carl kastat om rodret och satt rätt
utför strömmen.
Herr Bolin svarade, att hvad angick den för sena
stoppningen och backningen, så hade denne ej
kunnat ske förr än han blef varse Herman, som
förut varit skymd af en utskjutande uddec; han
hade då genast kommenderat topp och back, men
med den fart båten egde, hade denne kommit in
i strömfåran och drifvit nedåt samt törnat på
Herrman hvilkens befälhafvare enligt Bolins för-
menande bort upphöra med backningen och i stäl-
let sätta framåts, då Carl mycket väl kunnat gå
akter om Herman. Försöket att gå för om Herr-
man ansåg Bolin vara omöjligt, enär han då måst
gå så nära land att pågrundstötning, varit nästan
säker. Att återigen kasta rodret styrbord och gå
utför strömmen förklarade Bolin vara ännu omöj-
ligare, enär han nedanför sig hade Carlbergsbåten
och den emellan staden och Röda Bodarne gående
ångslupen, Fyran, hvilken just då lade ut.
Da af Bolin åberopade vittnena bestyrkte i det
hufvudsakligaste svarandens påståenden, yttrande
sin öfvertygelse vara att någon sammanstötning
ej skulle egt rum, ofti befälbafvaren å Herrman,
i stället för att fortfarande backa, då han såg
Carl i drift, satt full machin framåt.
Målet uppsköts på tre veckor, på det allmänna
åklagaren måtte hinna taga del af handlingarne
och kommer då protokollsjustering att ske.
Strid om ett plano. I går förekom åter
till handläggning, i rådhusrättens 5:te afdelning,
detta af kaffehusidkerskan Cath. fElisab. Schalin
mot instrumentmakaren Claes Westergren, anhängig-
gjorda mål, hvari yrkas ansvar å Westergren
för våldsamt bortförande af ett piano, förolämp-
ning m. m.
Hr Westergren medhade denna gång 4 vittnen,
hvilka bland annat skulle intyga att svaranden en-
dast återhemtat sinfegendom (pianot) och för öf-
rigt sjelf blifvit öfverfallen med hugg och slag
samt förolämpad.
Två at desse, öfverkonstaplarne Björkgren och
Bergschiöld visste endast berätta, att mamsell Scha-
lin inkommit å Ladugårdslands vaktkontor och an-
hållit om handräckning för att återfå ett piano, hvil-
ket blifvit från henne bortstulet af ofvannämde
hr Westergren. Underidet förhör somå vaktkontoret
hållits med de begge parterna hade Westergren
förevisat en förbindelse, enligt hvilken Schalin åta-
git sig att tillsvidare hafva pianot isin vård. Mam-
gell Schalin hade dock förnekat sin namnteckning.
Härefter hördes ett par herrar, Östman och Carls-
Bon, hvilka omtalade att de, onsdagen den 17 juli,
blifvit af hr Westergren inbjudna på thå i den afmam-
sell Schalin, vid Storgatan förhyrda kaffeservering,
för att se efter att allt gick rätt till. Enligt de-
räs berättelse hade Westergren straxt efter dem
inkommit, åtföljd af 4 stadsbud, hvilka straxt bör-
jat bära bort pianot, under det Westergren försva-
rat reträtten emot den anstormande Schalin, hvilken
bland annat skulle chuggit W. i lufven, dragit ho-
nom i rockskörtets m. m., samt slutligen, i sin ifver
att hindra Westergren från att undkomma, då hon
ill sin förtviflan sett att pianot försvunnit med de
yra stadsbuden, sjelf slagit sin armbåge i en fön-
sterruta så att denna gått sönder. Efter den be-
an hade Westergren lyckats komma undan.
Den ena af kärandens sakförare (mamsell Scha-
in bestod sig nemligen med två sådane), en herr
Dymling, anhöll efter vittnesmålens afläggande, med
förnumstig min:
Jag anhåller att svaranden får svära på att han
nte sålt pianot åt mamsell Schalin.
Domaren. Det behöfver han väl inte svära på.
dan har ju hela tiden påstått att han ej sålt pia-
ot, utan endast lånat ut det.
Dymling. Aha, ja, då skulle han kunna få svära
pä att han såltet.
Domaren. Nå, hvilketdera är det nu?
Dymling (förtretad). Ja, nå, han ska svärå på
lat han haatridan