KIEEEEESEESSES EEE AAA SES
— Då I låten lugna eder af dena ädle man-
nens ord — sade han — så hören dertill ett
ord af mig: Jag vill minna eder på det be-
slut, som fattades i Arboga och som lade halfva
makten i denne mannens hand; Det kan eder
synas så; som om valet af en rikshöfvidsman
upphäft detta beslut; men sådan är icke min
mening; utan vill jag att detta beslut skall
stånda fast; och redan i morgon vill jag sam-
mankalla rådet att derom öfverlägga och be-
sluta;
Dessa marskens och Engelbrekts ord lugnade
i någon mån de upprörda sinnena. Borgarne
lemnade salen; sedan de ytterligare med oåter-
hållbar glädje helsat Engelbrekt; och så var
denne åter ensam med den nyvalde rikshöf-
vidsmannen och herrarne. Marsken gick fram
och räckte honom sin hand:
— I kunnen vinna mäns hjertan; Engelbrekt
— sade han — Carl Knutsson skall aldrig
glömma denna stund!
Men riddar Bengt Stensson stod mörk och
eluten vid en pelare i salen; Engelbrekt gick
fram till honom och sade:
— Godt att jag träffar eder sjelf; riddar
Bengt! — Jag har förgäfves spanat efter edra
svenner framför Nyköping!
— Öfver mig och mina svenner bjuder in-
gen annan än rikets höfvidsman — svarade
riddaren kort och med sammanbitna tänder:
— Nej, nej, riddar Bengt — inföll Carl
Knutsson — det budet månden I höra, hvad
jag sade de redlige männen af Stockholms stad;
det vill jag stå fast vid, och i öfvermorgon
vilja vi med gamman dricka en bägare för
eder son och hans hjertans kär på Telje slott!