ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR, At 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) Der stod nu den gamle mannen med utsigt att ännu senare komma till Nyköping; än om han fortsatt vägen till häst: Han insåg; att han måtte hafva råkat ut för någon; hvars fördel vår förenad med att hindra hans ankomst till Engelbrekt, och denna tanke försatte honom i ett tillstånd af den mest pinsamma oro; Förgäfves spanade han efter ljudet af hästtramp; den listige svemnen hade kört ett godt stycke; sedan han lösgjort hästen; och att hästen icke slitit sig lös; det fann han utan mycket hufvudbry: Det återstod för honom intet annat än alt fortsätta vägen till fots; och han grep sig an dermed: Han hade sålunda till ryggalagt ungefär en half fjerdingsväg,; då skogen upphörde att vara så tät och han på något afstånd till venster om sig såg det flammande skenet af en spiselbrasa. Han beslöt att vandra till den lilla stugan; om han möjligen der skulle lyckas skaffa sig häst. Den djupa stön gjorde dock vandringen till stugan mera besvärlig än han kunnat föreställa sig, Och just söm han trodde sig komma in på den öppna platsen framför stugan hindra des han af ett stort kullfallet träd; som han måste kringgå. Då hörde han steg vid stugudörröä. och han ksåg tvenne män färdiga att äflägsna sig derifrån: SKlyckades det icke för dig; Elof! —