ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR,
At 0. GEORG STARBÄOK.
ANDRA DELEN:
(Forts. från föreg. JF.)
Der stod nu den gamle mannen med utsigt
att ännu senare komma till Nyköping; än om
han fortsatt vägen till häst: Han insåg; att
han måtte hafva råkat ut för någon; hvars för-
del vår förenad med att hindra hans ankomst
till Engelbrekt, och denna tanke försatte ho-
nom i ett tillstånd af den mest pinsamma oro;
Förgäfves spanade han efter ljudet af häst-
tramp; den listige svemnen hade kört ett godt
stycke; sedan han lösgjort hästen; och att hä-
sten icke slitit sig lös; det fann han utan myc-
ket hufvudbry: Det återstod för honom intet
annat än alt fortsätta vägen till fots; och han
grep sig an dermed: Han hade sålunda till
ryggalagt ungefär en half fjerdingsväg,; då sko-
gen upphörde att vara så tät och han på nå-
got afstånd till venster om sig såg det flam-
mande skenet af en spiselbrasa. Han beslöt
att vandra till den lilla stugan; om han möj-
ligen der skulle lyckas skaffa sig häst.
Den djupa stön gjorde dock vandringen till
stugan mera besvärlig än han kunnat föreställa
sig, Och just söm han trodde sig komma in
på den öppna platsen framför stugan hindra
des han af ett stort kullfallet träd; som han
måste kringgå. Då hörde han steg vid stugu-
dörröä. och han ksåg tvenne män färdiga att
äflägsna sig derifrån:
- SKlyckades det icke för dig; Elof! —