Märk värdig räddning ur lifsfara,
Man skrifver till oss från trakten af Lill
Edet:
Måndagen den 19:de augusti omkr. kl. 6 på mo:
gonen gick återigen ett fartyg utföre det brusand
fallet vid Lilla Edet i Göta elf. Det var denn
gången en vedskuta. Besättningen bestod af 2:n
ergoner, fader och son. Gubben hade begifvit si
land ofvan fallet med en lina, för att förtöja sku
tan, men vare sig att krafterna ej räckte till at
neg hastigt göra detta eller, hvilket anses för sanno
likast, skutan kommit för nära strömdraget — allt
nog — linan sprang och fartyget for med iland
fart utför fallet. Personer, deribland den qvinna
som besgörjer båtfarten derstädes, rodde genast, då
den hotande faran blef märkbar, ut för att rädd:
den ombord varande sonen, men kommo tyvärr för
sent. Fadren, som stod med ändan af den afslitnsz
linan i handen, var så öfverväldigad af förvåning
öfver hvad han såg att intet ljud kom öfver hans
läppar. Sonen tycktes nu gå en oundviklig död
till mötes. Då skutan kom midti fallet gick däcks-
lasten öfverbord och jemte den följde gossen. Märk-
värdigt nog bördes intet nödrop ifrån gossen. För-
gskräckelsen hade helt och hållet förlamat rösten.
Skutan kom dock utför fallet, naturligtvis med
förlust af botten och flytande på vedlasten. Ne-
danför fallet rodde personer ut för att berga och
till deras icke ringa förvåning funno de äfven gos-
sen välbehållen ombord. Detta hade tillgått, efter
hvad han berättade, på följande sätt. Däckslasten
gick öfverbord sedan skutan passerat farligaste
stället i fallet. Gossen stod, liksom fadren å stran-
den, å däcket med andra ändan af trossen i han-
den och detta blef hans räddning, ty medelst den-
samma tog han sig upp från djupet och äfven se-
dermera på fartyget igen. Detta är, så vidt här
kändt är, det andra exemplet att en menniska lef-
vande kommit der utföre.
Rörande ångfartyget Wermland, hvarom jag
nämnde i ett föregående bref, kan jag nu lemna
noggrannare uppgifter. Fartyget, gom kom i mör-
kret uppifrån, tog miste om farleden :h gick utom
kanalarmen i stället för att taga s.zen in till
slussen inom densamma, Misstaget märktes ej förr
in fartyget kom i närheten af den straxt ofvanför
allet belägna qvarnen. Trenne män som först ob-
serverade faran de löpte, hoppade i land. Själs-
lärvaron hos kommenderande befäletsom blixtsnabbt
,efalldefullmachin och ror i lä, räddade ångfarty-
set Wermland.
Då äfven ångfartyg, som äro oberoende af
räder och vind, kunna utsättas för dylika fa-
or och detta är fjerde gången olyckoz eller tillbud
ill sådana inträffat på denna del af Trollhätteka-