Märk värdig räddning ur lifsfara, Man skrifver till oss från trakten af Lill Edet: Måndagen den 19:de augusti omkr. kl. 6 på mo: gonen gick återigen ett fartyg utföre det brusand fallet vid Lilla Edet i Göta elf. Det var denn gången en vedskuta. Besättningen bestod af 2:n ergoner, fader och son. Gubben hade begifvit si land ofvan fallet med en lina, för att förtöja sku tan, men vare sig att krafterna ej räckte till at neg hastigt göra detta eller, hvilket anses för sanno likast, skutan kommit för nära strömdraget — allt nog — linan sprang och fartyget for med iland fart utför fallet. Personer, deribland den qvinna som besgörjer båtfarten derstädes, rodde genast, då den hotande faran blef märkbar, ut för att rädd: den ombord varande sonen, men kommo tyvärr för sent. Fadren, som stod med ändan af den afslitnsz linan i handen, var så öfverväldigad af förvåning öfver hvad han såg att intet ljud kom öfver hans läppar. Sonen tycktes nu gå en oundviklig död till mötes. Då skutan kom midti fallet gick däckslasten öfverbord och jemte den följde gossen. Märkvärdigt nog bördes intet nödrop ifrån gossen. Förgskräckelsen hade helt och hållet förlamat rösten. Skutan kom dock utför fallet, naturligtvis med förlust af botten och flytande på vedlasten. Nedanför fallet rodde personer ut för att berga och till deras icke ringa förvåning funno de äfven gossen välbehållen ombord. Detta hade tillgått, efter hvad han berättade, på följande sätt. Däckslasten gick öfverbord sedan skutan passerat farligaste stället i fallet. Gossen stod, liksom fadren å stranden, å däcket med andra ändan af trossen i handen och detta blef hans räddning, ty medelst densamma tog han sig upp från djupet och äfven sedermera på fartyget igen. Detta är, så vidt här kändt är, det andra exemplet att en menniska lefvande kommit der utföre. Rörande ångfartyget Wermland, hvarom jag nämnde i ett föregående bref, kan jag nu lemna noggrannare uppgifter. Fartyget, gom kom i mörkret uppifrån, tog miste om farleden :h gick utom kanalarmen i stället för att taga s.zen in till slussen inom densamma, Misstaget märktes ej förr in fartyget kom i närheten af den straxt ofvanför allet belägna qvarnen. Trenne män som först observerade faran de löpte, hoppade i land. Själslärvaron hos kommenderande befäletsom blixtsnabbt ,efalldefullmachin och ror i lä, räddade ångfartyset Wermland. Då äfven ångfartyg, som äro oberoende af räder och vind, kunna utsättas för dylika faor och detta är fjerde gången olyckoz eller tillbud ill sådana inträffat på denna del af Trollhätteka