SEE SEEN BRAT Rn g ra ARR 1 sr
den och ställde in honom i stallet; samt drog
slädan under ett skjul. Han hade slutat denna
förrättning; då den freromande jemte köpman
Gregor visade sig på förstuguqvisten, och den
senare ropade åt drängen:
— Har icke Evgelbrekt tagit till herberges
hos Sigfrid Guldsmed; Petter?
— Jo har han så, husbonde, och han gick
för en timma sedan dit, för då var det slut i
gråbrödraklostret; och hade många herrar med
sig, jag stod ännu och bytte ord med gamle
Ulf, när de kommo.
— Följ då med till mäster Sigfrid; Petter
— sade köpmannen och skildes med ett hand-
slag från den främmande; som med skyndsam-
ma steg lemnade gården, åtföljd af Petter:
De hade ej gått så synnerligt långt, förr än Pet-
ter kunde visa, hvar guldsmedens hus var beläget:
— Gamle Ulf står ännu i porten — sade
han — och den långe mannen bredvid honom
är Herrman Berman;
— Godt; godt, jag ser ::. tack, käre vän; nu
tager jag mig fram på egen hand :;. sköt väl om
hästen; jag har bröd åt honom i slädlådan; skall
göra det bättre sjelf; när jag åter kommer .. :
Dermed lemnade ban den vänligt nickande Pet-
ter, som stannade och såg en stund efter den gam-
le mannen kom hade så brådt och som sålunda måt-
te hafva vigtiga tidender med sig till Engelbrekt;
Emellertid nalkades dena främmande porten,
der gamle Ulf och Herrmsen Berman befunno
sig; och den senare skyndade emot honom.
— Hvad månde nu stå på, Mäster Henrik,
eftersom I kommen så lång väg; och det är
dock icke trenne dagar; sedan jag skildes från
eder i, Stockholm?