SEE SEEN BRAT Rn g ra ARR 1 sr den och ställde in honom i stallet; samt drog slädan under ett skjul. Han hade slutat denna förrättning; då den freromande jemte köpman Gregor visade sig på förstuguqvisten, och den senare ropade åt drängen: — Har icke Evgelbrekt tagit till herberges hos Sigfrid Guldsmed; Petter? — Jo har han så, husbonde, och han gick för en timma sedan dit, för då var det slut i gråbrödraklostret; och hade många herrar med sig, jag stod ännu och bytte ord med gamle Ulf, när de kommo. — Följ då med till mäster Sigfrid; Petter — sade köpmannen och skildes med ett handslag från den främmande; som med skyndsamma steg lemnade gården, åtföljd af Petter: De hade ej gått så synnerligt långt, förr än Petter kunde visa, hvar guldsmedens hus var beläget: — Gamle Ulf står ännu i porten — sade han — och den långe mannen bredvid honom är Herrman Berman; — Godt; godt, jag ser ::. tack, käre vän; nu tager jag mig fram på egen hand :;. sköt väl om hästen; jag har bröd åt honom i slädlådan; skall göra det bättre sjelf; när jag åter kommer .. : Dermed lemnade ban den vänligt nickande Petter, som stannade och såg en stund efter den gamle mannen kom hade så brådt och som sålunda måtte hafva vigtiga tidender med sig till Engelbrekt; Emellertid nalkades dena främmande porten, der gamle Ulf och Herrmsen Berman befunno sig; och den senare skyndade emot honom. — Hvad månde nu stå på, Mäster Henrik, eftersom I kommen så lång väg; och det är dock icke trenne dagar; sedan jag skildes från eder i, Stockholm?