ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOK.
ANDRA DELEN:
(Forts. från föreg. Af.)
— I edert ställe; Magnus — fortsatte herr
Thure — skulle jag skynda med bröllopet.
Bruden kunde vara sin kos; innan hennes hand-
ske der hunnit blifva rätt hemmastadd som
prydnad i eder hufvadbonad:
Det var den hermelinsbrämade handsken; som
herr Magnus ryekte till sig ur grefvedotterns
bälte under gästabudet hos Jösse Eriksson på
Westerås slott;
— Innan du är andra året gammal; skall
mitt bröllop hafva stått :::
— Dessförinnan; och nu i denna stund ären
I skyldig mig ett ord till svar, Magnus Bengts-
son — utropade Herrman och fattade tygelo
till hans häst: j
Riddaren stirrade på det bleka ansigtet och
gjorde en rörelse liksom för att slå undan den
djerfva hand som vågat hejda hans gångar2;
— Viljen I med fullt uppsåt skymfa; så
månden I ock taga rättelsen emot::: Slikt tal
som edert fordrar blod enligt riddarsed; och
jag vill hafva upprättelse. :;: i
— Der skall du få hvad du begär — ropade
den vredgade herr Magnus och drog sitt svärd
för att med flatsidan slå till Herrman;
Men denne såg icke så snart svärdet blixtra
öfver sitt hufvud; förr än han fattade riddaren
om lifvet och med ett djerft hopp kastade sig
upp bakom honom på hästryggen. Med jätte-