nom; allt för mycket en son af sin tid, var allt för lättsinnig å en sida; allt för envis å en annan; att han skulle kunnat fullt genomskåda de förhanden varande förhållandena eller länka sitt handlingssätt efter dem: Han lyssnade väl; liksom alla andra; till vingslagen af den mäktiga ande som vaknat upp bland Sverges skogar och berg, men han förstod ingenting deraf; ännu mindre; att han sjelf af en mäktigare hand blifvit satt liksom till en klippa i hafvet, mot hvilken denna nyväckta kraft skulle bryta sig; för att derur ett sjelfständig svenskt lif skulle utgå: I sjelfva verket 1 äg deruti konung Eriks liksom äfven de följa ade unionskonungarnes enda betydelse. Till utseendet hade konung Erik vunp it en afgjord seger, och han tänkte, såg och handlade såsom segrare; Dertill hörde för ödmjukandet af de svenske herrarne; dertil , hörde ock bortgifvandet af flera slott och HF in utan rådets hörande, tvärtemot hvad han uf fäst sig till vid förlikningen; Det senare ökad g genast missnöjet hos herrarne, och de: fäto fe om de danske herrar; som bevistat mötet; fästa konungens uppmärksamhet på att detta stod i strid med hans löften samt på nödvändighel :en att förläna drots och marsk med tillräcklig 1 makt. På dessa föreställningar svarade r.ov wngen intet; och då gingo de svenske herrar ae sjelfve app till honom, Men konungen m ottoj ; dem med alla tecken till missnöje. — Jag är icke sinnad att blifva eder ju herre — sade, han kort och snäsigt —gåsom det ir; så får det. blifva ::: Varen vyisse q rom; Engelbrekt hade mig ej sådan s);:ada gjor; — har len icke I varit och edra fränd ert