slaget till drots och marsk. Herr Bengt Stens-
son var dervid föremål ej blott för de närmast
ståendes blickar; utan äfven från längre bort
stående gjordes då och då en hänvisning till
honom; som om man velat säga: eder står
den ene af dem; som anses blifva den lyck-
ligele Sjelf uppbar han med god hållning all
denna uppmärksamhet, stel och högdragen som
vanligt, måhända. blott något tankspridd.
— Samtalet med Ludbert Rogge har gifvit
eder åtskilligt att tänka på, frände — hviskade
derför helt oförmärkt till honom den spetsige
Jöns Bengtsson.
Riddaren såg på herr Jöns och hans läppar
rörde sig redan till ett svar; då hofmästaren
öppnade dörrarne till konungens rum och ut-
ropade:
— Hans nåde; konungen!
Konungen inträdde med högburet hufvud åt-
följd af grefve Hans och herr Erik Krumme-
dik samt herr Axel Pedersson (Tott) från War-
berg. I motsatta ändan af salen var konun-
gens tron uppställd på en upphöjning, hvar-
till några trappsteg ledde; och konungen rik-
tade sin gång mot denna del af rummet; vex-
lande deränder några betydelselösa ord med eå
och annan af de närmast stående herrarne.
— Härvid förgick någon tid och konungen
hade nätt och jemt hunnit trappstegen till
tronen; då hofmästaren anmälde de tolf her-
rarne hvilka anlände från gråmunkeklostret, der
de haft sitt sammanträde:
Konungen intog då sin plats och gaf en vink
med handen; hyarpå de tolf inträdde med biskop
Jöns af Roeskilde i spetsen; De ställde sig till
höger om tronen och midt emot dem stodo