bankirhuset, der denna hade sina penningarinsatta Hon blef äfven. anklagad ; för, att hafva döda henne för att förekomma bedrägeriets upptäc kande: Den anklagade diktade att hon gjort fru Mertens sig förbunden genom att tjenstgöra såsom underhandlerska och genom att underlätta och befordra hennes kärleksäfventyr, samt föregaf att hon härför fått dela fru Mertens inkomster: Hon nekade deremot såväl till förfalskningen som till mordet: . En dag i sistl; maj foro den anklagade (fru Frigard) och den mördade till Fontainebleau; De gingo tillsammans utpå en promenad i skogen efter att hafva förafskedat sin kusk. Några timmar sednare återvände den anklagade ensam till hotellet; der hon berättade att hon tappat bort sin följeslagerska, betalade räkningen och återvände till Paris. Påföljände dag uttog hon återstoden af de penningar den aflidna hade insatta hos bankiren; och fullgjorde en ytterligare afbetalning å köpesumman för det omtalta kafeet. Några: dagar derefter fann man den saknades lik; liggande vid vägkanten, icke beröfvadt någon af sina dyrbarheter; maskar hade förtärt en del af ansigtet; Liköppningen ledde till det resultat att någon yttre; synlig dödsorsak icke förefanns, men läkarne antogo att döden blifvit förorsakad genom qväfning under djup sömn: -C(Under ransakningen förekommo omständigheter hvilka utvisade att fru Frigard hade plägat gifva fru Mertens medel som vållat starka uppkastringar; efter hvilka fru Mertens; utmattad, plägade sofva tungt:) , Nu häktades fru Frigard; och då det befanns att hon: tillegnat sig den aflidnes penuingar, anklagades hon för mord. Hon tillbakavisade anklagelsen och påstod att hon ingått kompaniskap med den aflidna; till stöd härför framlade hon ett kontrakt; som dock befanns vara lika falskt som invisningarne å Banken. Hon påstod vidare att ändamålet med fru Mertens resa till Fontainebleau varit att möta en af sina älskare, en man som enligt fru Frigards uppgift vanligen kallades Willy,; ehuru hans rätta namn var Williame; att de träffats på ett ställe, i närheten af värdshuset; i skogen; der hon och den aflidna hade intagit frukost; att Willy :och hennes vän skiljt sig från den anklagade för att promenera på egen hand; och att hon; då de icke på länge återkommo; beslöt sig för att fara hem. Polisen har emellertid icke varit i stånd att upptäcka något spår af denne Williams och åklagaren påstår honom vara en uppdiktad personlighet; fru Frigard har berättat mycket romantiska äfventyr med honom; t. ex. att han och tre andra karlar en afton tagit henne på en gata i Paris; bundit en halsduk för hennes mun; satt henne upp i ett åkdon och fört henne till en aflägsen gård, hvarest Williams velat tvinga henne att lofva att icke röja åtskilliga honom rörande hemligheter; dem han trodde att hon fått veta af fru Mertens: Det förekom under ransakningen att den af: lidna äfven hade haft något att göra med en hr Burdet, som, enligt fru Frigards förmenande; ämnade gifta sig med henne, men han vistas för närvarande i Petersburg och torde, såsom domaren anmärkte; icke befianaz hugad att vända åter för att lemna några upplysningar: Fru Mertens hade äfven en vän — en handelsexpedit, till hvilken hon skref kärleksfulla bref; då han var stadd på resor, och hvilken i sitt vittnesmål gaf de bästa omdömen om den mördades karakter: i Man förde under raneakningen fru Frigard till last att hon alltid varit begifven på äfventyrliga företag. Hon hade t. ex. narrat en egendomsegare att två särskildt agånger — och den ena gången under lång tid — anställa gräfningar efter en underjordisk skatt, hvarvid fru Frigard anskaffat en somnambul till hjelp. — Det upplystes att fru Frigard nästan aldrig gick utan en revolver, och fastän hon varit ytterst fattig hade hon dock vid särskilda tider köpt sig tre sådana vapen. — I handelsaffärer hade hon ensam gjort resor natt och dag i vilda bergstrakter o. 8. v.— Hennes lefnad hade för öfrigt varit sedlig och fläckfri; hon hade varit en trogen maka och en omsorgsfull moder, men icke just mild hvarkuu i e5a eller andra fallet. Uader hela ransakningen, som varade i 6 da: gar; ådagalade hon ett alldeles orubbligt lugn; a en nn