ahlström. Jaså; Ska vi förlikat, så kör. -
omaren (till polisbetjeningen): För ut karln.
Dahlström (änder? det han utföres, med skri-
ande röst). Kör för att vi ä sams om att förlik-
ingen ä gillad. :
En som aldrig 1 sitt Uf varit full. I onsdags
tod: enkan Carolina Erika Broberg inför polis-
lomstolen, anklagad för fylleri och oljud.
Domaren. Erkänner ni rapportens riktighet?
Broberg. Erkännör!- nej, det gör jag visstinte.
Det var så att jag i måndags pä qvällsqvisten fick
si min yngsta pojke kasta sten på Stora Badstu-
satan; då tog jan å gafen ett slag med näfven,
5 då kommer en menniska, som bor i huset, å nyper
pojken åf mig å gnor i väg så mycke hon orkar,
A ja efter, å skriker: hvad har du me mitt
barn å göra? skriker jag. Detvar alltihop. För-
resten kan mitt värdfolk intyga, att jag aldrig i
mitt lif varit full. S
Målet uppsköts för vittnens hörande.
Nåfot om ett metspö ooh ett vedträd. Här-
efter fortsattes den i onsdags började ransakningen
med arbetskarlen Forssberg, af ett stadsbud Carls-
son anklagad för öfvervåld.
Domaren (till käranden). Nå, har Carlsson
vittnen med sig i dag?
Carlsson. Jaha, Nordström å Andersson.
Forssberg. Åh ja vill inte, d. v. s. difårinte
höras, för di har slått mej, å får di svära, så svär
di falskt.
Domaren. Tyst med sådana uttryck.
Forssberg. Jaba, jag vill höra Pettersson å
Håkansson. (ifrigt vinkande) Kom fram, gubbar.
Sedan de 4 vittnena fått aflägga eden, berättade
det först afbörda, artilleristen Nordström, att Forss-
berg köpt ett metspö som var stulet; att vittnet
derför kommit i gräl med köparen af spöet, samt
att denne under grälet blifvit så arg, att ban rusat
på den: moltysta åhöraren Carlsson och drifvit till
denne med ett vedträd.
Forssberg (ursinnig). Nej, det der stöter på
lögn. Jag kan låta styrman på Sundsvall intyga
att di inte ville gå på vilkor, utan bara skällde.
Domaren. Ja, vi skola höra Carlssons andra
vittne nu. Till en konstapel: Ropa in Andersson.
Dennes vittnesmål är ungefär lika med det före-
gående vittnets.
Forssberg. (under vittnesmålets afläggande):
Hör du, kan du neka till att du slog mej på käften
med ett träd du?
Andersson (med stoiskt lugn). Detkänner inte
vittnet.
Pettersson (det ena af Forssbergs vittnen). Ja,
Bi, di kalla honom, Forssberg här, för tjufstryk i
långa ramsor, det är hvad jag vet.
Domaren. Carlsson också?
Forssberg (infallande). Jaha, hvarenda käft.
Håkansson (det andra vittdet). Ja, jag vet
inte annat, än att di sa att Forssberg gjorde inte
något vidare än sprang ikring å stal metspön, å
då svara Forssberg kom å lägg i famnen ni då
era...
Forssberg (bastigt infallande). Jaha, det där
ä tillräckligt.
Domstolen resolverade att Forssberg ej kunde till
något ansvar fällas.
på aren. GA din väg! i
Rättelse: I torsdagsbladet förekom på 3:dje
Lek Första spalt ordet häst, hvilket bör ändras
ill väst.