— Förhåller sig saken; som I sägen; ädle riddare, så hafver jag onödigtvis förspillt edei tid..: jag vill då blott bedja eder — tillade hon med ett fint leende — lägga ett godt ord för mig hos slottsfogden; att jag må få ett samtal med fången: — Ötfver slottsfogden lärer icke jag hafva något att aäga — svarade riddaren leende; — I underskatten då eder sjelf; herr Bengt::: men rikets marsk.::; — Rikets marsk? — upprepade riddaren, skiftande färg och med ens ett rof för den högsta själsspänning. — Drotsen eller warsken; menar jag eger rätt att befalla på konungens och rikets slott — Det hafver han; men Sverges rike eger ännu hvarken drots eller marsk ::. — Men i morgon skall både den ene och den andre utnämnas ;:: Mig lyster att se, huru I skullen taga eder ut som riksmarsk.:s: ! hafven dock intet deremot, menar jag? — I skämten om vigtiga saker; stolts jungfru — Nej, nej, stränge. riddare, det är mit fulla allvar. :: det är min gengåfra, om jag vinner min önskan rörande eder fånge .:;: för låten mig, fången i tornet, ville jag säga Eller viljen I kanske icke mottaga den gåfvan af mig::.? , — Fagrare hand än eder kan icke utdels ett kungligt embetel — Nå väl; så skolen I nu aflägga edert pro! här inför mina ögon! Cecilia ringde i en silfverklocka; som stod på bordet; och omedelbart derpå visade sig en vördnadsfullt bugande kertilsven: — Skicka bud till slottet och säg slottsfog