— Förhåller sig saken; som I sägen; ädle
riddare, så hafver jag onödigtvis förspillt edei
tid..: jag vill då blott bedja eder — tillade
hon med ett fint leende — lägga ett godt ord
för mig hos slottsfogden; att jag må få ett
samtal med fången:
— Ötfver slottsfogden lärer icke jag hafva
något att aäga — svarade riddaren leende;
— I underskatten då eder sjelf; herr Bengt:::
men rikets marsk.::;
— Rikets marsk? — upprepade riddaren,
skiftande färg och med ens ett rof för den
högsta själsspänning.
— Drotsen eller warsken; menar jag eger
rätt att befalla på konungens och rikets slott
— Det hafver han; men Sverges rike eger
ännu hvarken drots eller marsk ::.
— Men i morgon skall både den ene och
den andre utnämnas ;:: Mig lyster att se, huru
I skullen taga eder ut som riksmarsk.:s: !
hafven dock intet deremot, menar jag?
— I skämten om vigtiga saker; stolts jungfru
— Nej, nej, stränge. riddare, det är mit
fulla allvar. :: det är min gengåfra, om jag
vinner min önskan rörande eder fånge .:;: för
låten mig, fången i tornet, ville jag säga
Eller viljen I kanske icke mottaga den gåfvan
af mig::.? ,
— Fagrare hand än eder kan icke utdels
ett kungligt embetel
— Nå väl; så skolen I nu aflägga edert pro!
här inför mina ögon!
Cecilia ringde i en silfverklocka; som stod
på bordet; och omedelbart derpå visade sig en
vördnadsfullt bugande kertilsven:
— Skicka bud till slottet och säg slottsfog