för öfvervåld, begånget inne å en krog vid Norr
tullsgatan.
Domaren (till den anklagade). Har ni i sön
dags slagit och kastat ut den här karlen?
Cronstrand. Nej, det är osanning.
Domaren (till skomakaren). Nå, berätta då n
hur det gick till!
Söderström (med rosslig stämma). Jo, vi kom:
mer in, en bekant och jag, å vi ta in punsch och
sodavatten å tocke der; så kommer in en lottsedel-
flicka, jaså, ja, en som säljer lotter, å hon trampa
mej på min värsta liktå; då råkar jag att lyfta lite
på kjoln förstås, å då stiger han fram å sparkar
ut mej, å rifver sönder min arm från öfvan till ne-
dan. Då gick jag efter polis ofvanpå det:
Domaren (till Cronstrand). Har ni kastat ut
karlen här, eller ej?
Cronstrand. Nej, det har jag inte gjort. 9Sa-
ken var den, jag kommer in ifrån gården, för min
hustru förestår krogrörelsen, och då får jag se Sö-
derström, som är bekant öfver hela norr för gitt
oregerliga yppförande, hålla på att bära sig illa
åt mot en flicka; jag steg då fram och sade åt ho-
nom: låt bli det der, annars kör jag ut herrn;
derpå svarade han: hör är jag mer herre än duv,
å då tog jag tag i venstra axeln, å då sprack klä-
det 4 tum, å när det sprack så släppte jag. För
resten får jag berätta, att han sparkade en annan
flicka och förolämpade min hustru, och...
Söderström (afbrytande). Stopp der! Vi hålla
oss till det här målet nu. Jag vill ha 15 rår för
rocken. :
Cronstrand. Nej, en rdr skall jag ge, å mer
är det inte värdt, såvida han iate gjort rocken värre
Bgedan. Jag vill höra vittnen på, att intet våld blif-
vit begånget.
Söderström. Jag vill höra vittnen på att jag
blifvit utsparkad.
Domaren. Ja, målet uppskjutes till om fredag.
Laga att ni äro förlikte till dess.
Söderström (vid utgåendet). Lyckas inte!
Försök tili sjollmord. Enokan Anna Maria
Hammarström, boende uti huset n:r 6 vid Ladu-
gårdslands Tullgata och som i går på förmidda-
gen, såsom innehafvare af stulet gods, det hon
velat belåna, skulle af en pantlånare föras till
detektiva polisens kontor, hoppade i sjön vid kansli-
huset i afsigt att dränka sig, men blef af ström-
men förd ned emot Strömparterren hvarifrån en
herre med en af räddningsbåtarne kom och upp-
tog henne. Hon förvaras nu i häktets sjukrum.
Nys stölder 1 hotell Rydberg. Juris kand.
P. Ö. Freschow från Laurvig, hvilken bor som
resande å hotell Rydberg, har anmält att han i
går morgon vid 8-tiden funnit sig vara bestulen
på ett guldur, en guldkedja och tvenne guldringar.
På samma gång har kammartjenaren hos en-
gelske ministern i Köpenhamn, Larsån, som äfven
bor å hotellet, anmält, att han samma morgon
blifvit bestulen på ett par resårskor.
Stölderna äro anmälda till detektiva polisen och
efterspaningar började.
En djerf och oförskämd tjuf. Ladnugårds-
idkaren Lundgren, boende vid lägenheten Nybygget
i Solna socken, anmälde i förrgår eftermiddag å
olisvaktkontoret i Adolf Fredrikstrakten att han
ort förut observerat en för honom okänd mans-
person, som kommit gående åt staden till, ledande
ett kokreatur, hvilket Lundgren igenkände vara
sig tillhörigt, samt att den okände begifvit sig
nedåt Stora Badstugatan eller den 8. k. Bond-
vägen. Med anledning häraf beordrades en kon-
stapel att skyndsamt ta reda på karlen, och an-
träffade han denne inne på gården till egendomen
n:r 31 vid nämnde gata, i hvilket hus är bond-
qvarter. Tillspord om åtkomsten af kon, svarade
karlen, som uppgaf sig vara å Solna fattighus in-
tagna hjonet Olof Ericsson, att han blifvit anmo-
dad leda densamma till sagda bondqvarter af en
person, hvilken han noga beskref och som också
igeakändes på beskrifningen, då han gedermera
eftersöktes. Sedan denne person, en klensmeds-
mästare här i hufvudstaden, upplyst att han den
fagen icke varit ur staden, myc et mindre haft
befattning med en dylik sak, fann Eriksson för
godt erkänna sig sjelf vara tjufven samt att han
uppdiktat historien om sgmedsmästaren, hvilken
under Ericssons vandring Stora Badstugatan framåt
gått före honom. Ericsson, som är 65 år gammal,
häktades och var i går inställd till förhör i polig-
kammaren, hvarest han vidblef sitt erkännande.
En som påstås springa på hästar. Härefter
hölls ransakning med åkardrängen Sven Gustaf
Svensson, anklagad för att i måndags å Söder-
malmstorg hafva kullkört ett fattighjon vid namn
Anna Brita Berggren, så att hon blifvit temligen
illa skadad.
Drängen tod, helt frankt, att skäringen sjelf
sprungit på hästen; å det kunde han inte rå för.
Som Berggren ej kunnat med kallelse anträffas,
så beslöts att målet kommer att bero på vidare
anmälan.
Något om ett metspö ooh ett vedträd. Vi-
dare hölls ransakning med en arbetskarl Forssberg,
af ett stadsbud Carlsson anklagad för öfvervåld.
Domaren .(till stadsbudet). Hur gick det till,
det här?
Carlsson. Jo, si så här: jag står ve skepps-
bron å ser på hur di köpslår om ett metspö; den
ena hade såltet, å samma en ville köpa igennet.
Det vart mycket folk ikring dom, för di kom i
gräl; då säjer Forssberg här, som hade med met-
spöt att göra, dra åt h.... med er, å stå inte här
å glo! Då gick di andra, men inte jag, för jag
stog tyst, som en mur. Då säjer han: vill du inte
gå din dj.... å tar så ett stort vedträd å ger mej
en stätta i bröstet, så att det gör ondt ännu.
Domaren. Nåå, Forssberg ...?
Forssberg. Det är misstag. Jag har affårder
med metspöt; det är sannt; annars är förhållandet
så, att Carlsson ifrån kl. 2 till kl. 8 på qvälln gått
och skällt mej för tjufbuse, långholmare å sådana
saker, å under det han gick å skällde, inte kunde
jag rå för att ett vedträd trilla ner ifrån trafven,
å föll pån. För resten vill jag höra vittnen.
Carlsson. Ja, dom ska synas.
Målet uppsköts till om fredag.
Uppfintet lik. Förliden tisdags eftermiddag
anträffades, flytande i sjön nedanför Mellantrappan
vid Skeppsbrohamnen, en död mansperson, som af