för öfvervåld, begånget inne å en krog vid Norr tullsgatan. Domaren (till den anklagade). Har ni i sön dags slagit och kastat ut den här karlen? Cronstrand. Nej, det är osanning. Domaren (till skomakaren). Nå, berätta då n hur det gick till! Söderström (med rosslig stämma). Jo, vi kom: mer in, en bekant och jag, å vi ta in punsch och sodavatten å tocke der; så kommer in en lottsedelflicka, jaså, ja, en som säljer lotter, å hon trampa mej på min värsta liktå; då råkar jag att lyfta lite på kjoln förstås, å då stiger han fram å sparkar ut mej, å rifver sönder min arm från öfvan till nedan. Då gick jag efter polis ofvanpå det: Domaren (till Cronstrand). Har ni kastat ut karlen här, eller ej? Cronstrand. Nej, det har jag inte gjort. 9Saken var den, jag kommer in ifrån gården, för min hustru förestår krogrörelsen, och då får jag se Söderström, som är bekant öfver hela norr för gitt oregerliga yppförande, hålla på att bära sig illa åt mot en flicka; jag steg då fram och sade åt honom: låt bli det der, annars kör jag ut herrn; derpå svarade han: hör är jag mer herre än duv, å då tog jag tag i venstra axeln, å då sprack klädet 4 tum, å när det sprack så släppte jag. För resten får jag berätta, att han sparkade en annan flicka och förolämpade min hustru, och... Söderström (afbrytande). Stopp der! Vi hålla oss till det här målet nu. Jag vill ha 15 rår för rocken. : Cronstrand. Nej, en rdr skall jag ge, å mer är det inte värdt, såvida han iate gjort rocken värre Bgedan. Jag vill höra vittnen på, att intet våld blifvit begånget. Söderström. Jag vill höra vittnen på att jag blifvit utsparkad. Domaren. Ja, målet uppskjutes till om fredag. Laga att ni äro förlikte till dess. Söderström (vid utgåendet). Lyckas inte! Försök tili sjollmord. Enokan Anna Maria Hammarström, boende uti huset n:r 6 vid Ladugårdslands Tullgata och som i går på förmiddagen, såsom innehafvare af stulet gods, det hon velat belåna, skulle af en pantlånare föras till detektiva polisens kontor, hoppade i sjön vid kanslihuset i afsigt att dränka sig, men blef af strömmen förd ned emot Strömparterren hvarifrån en herre med en af räddningsbåtarne kom och upptog henne. Hon förvaras nu i häktets sjukrum. Nys stölder 1 hotell Rydberg. Juris kand. P. Ö. Freschow från Laurvig, hvilken bor som resande å hotell Rydberg, har anmält att han i går morgon vid 8-tiden funnit sig vara bestulen på ett guldur, en guldkedja och tvenne guldringar. På samma gång har kammartjenaren hos engelske ministern i Köpenhamn, Larsån, som äfven bor å hotellet, anmält, att han samma morgon blifvit bestulen på ett par resårskor. Stölderna äro anmälda till detektiva polisen och efterspaningar började. En djerf och oförskämd tjuf. Ladnugårdsidkaren Lundgren, boende vid lägenheten Nybygget i Solna socken, anmälde i förrgår eftermiddag å olisvaktkontoret i Adolf Fredrikstrakten att han ort förut observerat en för honom okänd mansperson, som kommit gående åt staden till, ledande ett kokreatur, hvilket Lundgren igenkände vara sig tillhörigt, samt att den okände begifvit sig nedåt Stora Badstugatan eller den 8. k. Bondvägen. Med anledning häraf beordrades en konstapel att skyndsamt ta reda på karlen, och anträffade han denne inne på gården till egendomen n:r 31 vid nämnde gata, i hvilket hus är bondqvarter. Tillspord om åtkomsten af kon, svarade karlen, som uppgaf sig vara å Solna fattighus intagna hjonet Olof Ericsson, att han blifvit anmodad leda densamma till sagda bondqvarter af en person, hvilken han noga beskref och som också igeakändes på beskrifningen, då han gedermera eftersöktes. Sedan denne person, en klensmedsmästare här i hufvudstaden, upplyst att han den fagen icke varit ur staden, myc et mindre haft befattning med en dylik sak, fann Eriksson för godt erkänna sig sjelf vara tjufven samt att han uppdiktat historien om sgmedsmästaren, hvilken under Ericssons vandring Stora Badstugatan framåt gått före honom. Ericsson, som är 65 år gammal, häktades och var i går inställd till förhör i poligkammaren, hvarest han vidblef sitt erkännande. En som påstås springa på hästar. Härefter hölls ransakning med åkardrängen Sven Gustaf Svensson, anklagad för att i måndags å Södermalmstorg hafva kullkört ett fattighjon vid namn Anna Brita Berggren, så att hon blifvit temligen illa skadad. Drängen tod, helt frankt, att skäringen sjelf sprungit på hästen; å det kunde han inte rå för. Som Berggren ej kunnat med kallelse anträffas, så beslöts att målet kommer att bero på vidare anmälan. Något om ett metspö ooh ett vedträd. Vidare hölls ransakning med en arbetskarl Forssberg, af ett stadsbud Carlsson anklagad för öfvervåld. Domaren .(till stadsbudet). Hur gick det till, det här? Carlsson. Jo, si så här: jag står ve skeppsbron å ser på hur di köpslår om ett metspö; den ena hade såltet, å samma en ville köpa igennet. Det vart mycket folk ikring dom, för di kom i gräl; då säjer Forssberg här, som hade med metspöt att göra, dra åt h.... med er, å stå inte här å glo! Då gick di andra, men inte jag, för jag stog tyst, som en mur. Då säjer han: vill du inte gå din dj.... å tar så ett stort vedträd å ger mej en stätta i bröstet, så att det gör ondt ännu. Domaren. Nåå, Forssberg ...? Forssberg. Det är misstag. Jag har affårder med metspöt; det är sannt; annars är förhållandet så, att Carlsson ifrån kl. 2 till kl. 8 på qvälln gått och skällt mej för tjufbuse, långholmare å sådana saker, å under det han gick å skällde, inte kunde jag rå för att ett vedträd trilla ner ifrån trafven, å föll pån. För resten vill jag höra vittnen. Carlsson. Ja, dom ska synas. Målet uppsköts till om fredag. Uppfintet lik. Förliden tisdags eftermiddag anträffades, flytande i sjön nedanför Mellantrappan vid Skeppsbrohamnen, en död mansperson, som af