Charad.
Skönt, sade Theodor, skönt är mitt första,
Swblimt, gudomligt, och det älskar jag.
Du, Leontine, är dock för mig det största
Utaf mitt första, sen min barndomsdag.
En Perser denna stund jag ville vara,
För att tillbedja få mitt första bara.
Den skäknska flickan ropade: mitt andra,
Afgudadyrkare — och det just här!
En Perser skulle man ju bittert klandra
Om han sin gudom dyrkade så der.
Mitt andra, säger jag, — och hvita handen
Med komiskt allvar pekade på sanden.
Jag lyder blott för en utaf mitt tredje,
Sad ynglingen med något sötsur min.
Åh! sade flickan, spotskt, när vi tillbedja,
Är det ej svårt, min flammande kusin!
Mitt tredjes antal ej vi eftersinna,
Vi räkna det ju ej — vi endast brinna.
Men, i minuten blef det nu mitt hela
Och det är herrligt, såsom hvar man vet.
Vår älskare, fast hänryckt, måste dela
Åt det och flickan sin uppmärksamhet.
Dock, hennes blick ironiskt syntes fråga:
Ar i mitt hela ren din ömma låga?
Uttydning i n:r 799.