. I.
Gråmunkarne.
Påföljande morgonen samlades man åter i
matsalen: Biskop Thomas kom sist; och när
han inträdde; höll han ett papper i handen:
— Heureka!) — sade han och hela hans
anlete strålade af hänryckning — Jag har ofta
sport mig sjelf; hvadan det har kommit sig; att
vårt sköna; herrliga fädernerike suckat och vån-
dat sig; som rosenlunden när höstvinden strör
blommor och blad öfver heden . : : I hafven fört
mig till lösningen af gåtan; Engelbrekt, och
derför skolen I vara den som först löser henne:
Dermed räckte biskopen papperet åt Engel-
brekt och tillade:
— I dag på morgonen kom andan på mig;
och jag såg klarare än någonsin hvad som 0ss
brustit ;.. Läs; läs; Engelbrekt; I ären man att
stå med svärd och udd; för hvad den gamle
biskopen skrifvit.
Epgelbrekt läste; och det var som om orden
varit skrifna serskildt för honom: Också fatta-
des han sjelf af deras djupa; man kunde säga;
heliga betydelse. Det var den bekanta visan
om friheten,. När Engelbrekt uppläste den
sista versen; darrade hans stämma af rörelse:
Frihet är en segerhamn,
det visar frihet med sitt namn
dem, gom henne kunna lida.
En hamn vär) för vind och våg,
frihet beskärmar både hög och låg;
thy bör man frihet pryda.
Mänga sköna och kraftiga ord talade biskop
) Jag har funnit det!
) Vi ärjer.