för att narra honom i fällan; det fick jag sedan
veta:
— I lemnaden alltså eder fränka, och kom
till stridsplatsen?
— Jag bad Erik Bildstein rida förut till ett
närbeläget kloster och invänta mig der; hvarpå
jag skyndade till stridsplatsen: Der såg jag
först min fränkas rätte make; och det var en
syn att skåda; som icke glömmes; när man sett
den: Den storväxte mannen stod der midt
emellan de båda riddarne och svängde sitt breda
slagsvärd, så att man efter man af krämar-
folket föll. Just som jag kom såg jag honom
med oemotståndlig arm rödja en bred väg
genom lunden och ropa åt riddarne att störta
igenom: Rådet följdes; men Lideke kastade
sig i samma ögonblick upp på en häst för att
förfölja sitt rof; Då fattade den väldige käm-
pen i armborstet som hängde på köpmannens
rygg och skulle ofelbart ryckt honom af häst-
ryggen; om icke bandet; som höll armborstet;
lossnat; och han sålunda sluppit lös:
— Och pilen? — sporde biskop Thomas;
— Den gamle riddar Rafn; som blödde ur
flera sår, var snart upphunnen :.: Han sågodt
som sjönk af hästen när han kom fram till
mig, och jag höll honom i mina armar; när
den vilde krämaren kom: Redan höjde han
svärdet, och innan jag hunnit lemna min frände
och fått mitt svärd ur skidan, skulle riddar
Rafn von Barnekow icke mer varit bland de
lefvande, om icke..:;
— Han träffades af pilen?
— Han träffades af ett säkert pilskott; så
att piludden som gått in bakifrån; stack ut
nedow hjertat. Det var en pil alldeles liknande