låg långt från hans eget: Jag vistades då nå-
gon tid hos min frände; men sedan gingo några
år; innan jag träffade honom och hans olyckliga
dotter. Hon gjorde mig då medveten af sin
olycka och bad mig rädda sig; om det stod i
min makt. Jag gaf henne mitt löfte; ty jag
ansåg hvarje riddare uppmanad att göra allt
för hennes räddning ur den förfärliga belä-
genhet hvari hon befann sig.
Biskopen och Engelbrekt lyssnade till berät-
telsen med den mest spända uppmärksamhet;
och den senare visade genom de vexlande ut-
trycken i sitt ansigte tydligt; huru nära berät-
telsens hufvudperson rörde honom:
— Det var kort efter konung Albrekts åter-
komst ur sin fångenskap; och den ena lustbar-
heten aflöste den andra; och vid alla skulle min
olyckliga fränka vara tillstädes: Efter en sådan;
som egt rum på Schwerins slott; skulle jag
sätta min räddningsplan i verket. Min ende
förtrogne var en man, på hvilken iag fullkom-
ligt litade och som tillhörde en köpmansslägt,
med hvilken min far stått i mycken förbindelse.
Han hette Erik Bildstein :..
— Erik Bildstein! — afbröt Engelbrekt;
— Jas:s;:s kännen I honom?
— Han var min ungdomsvän :.:
— Och nu:;.; är han månne död; den ädle
mannen?
— Nej ::: nej; han lefver än, men är här i
våra bygder känd vnder ett annat namn:
— Och det är?
— Belgsting!: :; Men fortsätten I eder be-
rättelse, grefve .:: jag vet att mannen vid den
tiden vistades derute, men jag visste icke; att
1