AA AASE Bee AA SAST LONE 10 SSL ERS ARN a
RRSnRNRNN RENSA
pen gick fram och sträckte välsignande högra
handens tvenne fingrar öfver Engelbrekts hufvud:
— Fjärran; fjärran — sade han med rörd
stånma — måtte den treenige guden hålla
den stunden från Sverges land; att han skulle
kalla dig hädan;::: och framför allt; måtte
ieke ditt blod komma öfver svensk mans hufvud!
— Amen! fromme fader biskop! — vidtog
Engelbrekt och tryckte biskopens hand. —
Låtom oss ock för alltid lemna den tanken
åsido: Vi hafva; menar jag; fullt upp att göra
med hvad som måste ske för hvars mans ögon;
för att offra tid och tankar på det som ensamt
måste hvila i Guds hand!
Engelbrekt förde derefter sin gäst in i riddar-
salen, men då biskopen lät Engelbrekt förstå;
att han hade vigtiga saker att tala med honom
om; gingo de båda männen till det rum; som
var Engelbrekte enskilda, och som kallades slot-
tets lönrum: Här framförde biskopen sitt ärende;
som gälde att skaffa flera undertecknare af det
beslut; som fattats i Upsala vid Pingsten; och
han utvecklade skälen derför.
Det nämnda mötet var en följd af det möte
i Halmstad; som genom Hans Kröpelins be-
mödanden kommit till stånd. Denne hade
redan i januari detta år, då riksmötet stod i
Arboga och Engelbrekt blef vald till rikshöf-
vidsman; anhållit hos de församlade herrarne
om ett möte för att öfverlägga om en hasti-
gare uppgörelse; än hvad som blifvit faststäldt
i Stockholm hösten förut: Detta samtal be-
viljades, och Engelbrekt jemte flere rådsherrar
begålfvo sig herr Hans till mötes till Sigtuna;
der denne äfven infann sig; åtföljd af en med-
lem af tyska riddareorden; Henrik Rowerdere,