samlades och rådslogo och man bestämde noga;
huru hären skulle öfvergå strömmen och huru
anfallet skulle ske; När öfverläggningen var
slut och Engelbrekt åter var ensam; lät han
sadla sin häst, för att sjelf rida ut och taga öf-
vergångsstället och trakten deromkring i skär-
skådande:
Han stod redan färdig att stiga till häst då
gamle Ulf kom fram till honom och sade;
att en främmande riddare nalkades lägret. Ett
par ögonblick derefter syntes också en ryttare i
sporrsträck komma ilande mot lägret. - Han
stannade framför Engelbrekt. Det var Broder
Svensson;
— Välkommen; riddare! — sade Engelbrekt
och gick emotden främmande — Föga väntade
jag att träffa eder här.
— I skullen det icke heller hafva gjort; En-
gelbrekt — svarade riddaren — om icke vig-
tiga underrättelser fört mig hit;
— Mon I ären dock nu löst ur eder fången-
skap och kunnen rida den väg; I sjelf väljen?
— Fri är jag, och mitt val är redan gjordt . .
Jag följer eder, Engelbrekt; ty det har blifvit
mig klart i det mörka fängelset; att herrerege-
mentet hos oss alltid haft olaga konungavälde
i följe; och mig synes efter hvad jag hört om
eder och det storverk, I hafven påbegynt; att
konungadömet här icke kan skiljas från Sver-
ges allmoge. Derför vill jag vara eder man;
så länge min arm förmår föra ett svärd.
— Det talet klingar godt i mina öron; rid-
dare ..: Men mia stig är dock icke strödd med
rosor, och det lärer icke heller eder blifva!
— Gånge dermed efter som Gud yvill::;
Motgång skall icko böja Broder Svenssons sinne