man erfor följande: Kapten R. lemnade kl. unge
fär 11 Pohlsro och begaf sig ensam tvärsöfve
slätten? i riktning mot Tjärhofvet, derifrån ha
ämnade sig öfver till Södra varfvet, der hans fai
tyg ligger under reparation och der han jemväl ä
boende. Under vägen stannade han vid det s.
sockerståndet, der han förtärde en flaska sodavat
ten. I dess närhet uppehöll sig en hop folk a
bägge könen, som roade sig med att dansa igrör
gräset, och just som kapten Rabardy från platse
aflägsnade sig, kom en karl raglande emot honon
fattade honom i kläderna framtill och ryckte a
honom hans fickur. Kapten R. tilldelade då kar
len ett slag med sin käpp och då denne nu bör
jade ropa på hjelp, rusade en annan karl fram oc
tilldelade R. ett hugg med knif eller annät skärp
instrument å högra sidan af hufvudet, hvarefter et
allmänt anfall emot R. begynte, derunder Hän ble
illa slagen. Han försvarade sig dock så länge son
möjligt och då han slutligen måste ropa på bjelp
kom en polispatrull tillstädes och våldsverkärn
togo till flykten. Kapten R. vände åter till ;Pohlsro
der han blef rentvättad från blöd, öcH for sedar
till staden för att af fältskär förbindas!
Dagen derpå kom man åtminstone en del af våldg
verkarne på spåren och efter hållen förberedande
undersökning anmäldes saken i förrgår till behand-
ling i poliskammaren. Såsom i målet tilltalade in-
stämdes drängen Hansson, tillfälligtvis anställd hos
sodavattenstillverkaren Lilja vid Nedra Tivoli, samt
brädgårdsarbetarne Israelsson och Olsson, boende
i huset n:o 5 Breda Gränden å Djurgården. Aj
dessa erkände Hansson, att han vore den som först
gått emot och fattat i kapten R., men förnekade
enständigt att hafva ryckt till sig dennes klocka.
H. var vid tillfället så rusig att han hade litet el-
ler intet reda på hvad han gjorde. Då hån erhöll
slaget af främlingen, ropade han på bjelp och kam-
raterna rusade nu fram emot denne, men på hvad
sätt de våldförde sig å honom, påstod Hansson sig
icke minnas, emedan han under tiden låg i gräset
och sökte efter sin mössa. Israelsson medgaf, att
han varit med i hopen och att han knuffat till den
främmande personen, som slagit H., men något vi-
dare våld hade han icke utöfvat. Olsson deremot
ville till och med förneka att hafva varit med vid
tillfället, ehuru H. och I. påstodo sådant.
För åstadkommandet om möjligt af vidare bevis-
ning är polisransakningen angående detta uppträde
uppskjuten till i dag; och emellertid blefvo Hans-
son och Israelsson, hvilkas utseende ingalunda
vittnade om någon elakhet, men som nu kanske få
dyrt plikta för hvad de ånder rusets inflytelse bru-
tit, inmanade i allmänt häkte. Olsson är deremot
ännu på fri fot, men skall vid hemtnings påföljd
inställa sig då målet härnäst förekommer. (D.-B.)
Rådhusrättenr.
Faran af att bryta andras bref. Pigan Jo-
hanna Johansdotter aömdes i går i rådhusrättens
4:de afdelning, för det hon brutit ett bref som en
hennes kamrat anförtrott henne, samt derur tagit
och förskingrat penningar, till ett belopp af 7 rdr
I0 öre, att hållas till straffarbete i 3 månader. Som
Johansdotter dessutom i en skobod, belägen i Af
62 Hornsgatan, stulit ett par doffelkängor, hvilka
hon pantsatt hos pantlånaren Uhlander för 1 rdr
50 öre, så dömdes hon att för detta sednare brott
böta 15 rår eller, i brist af tillgång dertill, hållas
till ytterligare 4 dygns straffarbete. Uhblander för-
ständigades och åtog sig att utan ersättning till.
den bestulna skoförsäljerskan återlemna det stulna
godset.
Våld mot pollskonstapel. I går fortsattes vid
samma afdelning ransakning med häktade förre
korkfabrikören, eller som hans allmänna benäm-
ning på sednare tider varit cklockskojarene Hjal-
mar Ekenberg, anklagad för våld mot poliskonsta-
a m. m. En kamrat till Ekenberg, vid namn
asselblad, hvilken varit med vid tillfället och sär-
deles verksamt deltagit vid öfvervåldets begående,
var deremot ej tillstädes.
Två vittnen hördes denna dag (E. hade nekat
som vanligt) och upplystes af deras vittnesmål att
E. och hans kamrat lördagen den 27 april kl. 11
på aftonen, å Beridarebansgatan, fört oljud samt,
då patrullerande konstapeln Lilja sökt återföra oro-
stiftarne till ordning, oqvädat, sparkat och ikull-
slagit honom. Som Hasselblad vid våldets begå-
ende varit den verksammaste, hade könstapeln sökt
tåga denne gistovämnde med sig till vaktkontoret,
hvilket dock först med tillbjelp af en civil person
lyckades. Under vägen hade Ekenberg sökt taga
Hasselblad från konstapeln, hvarvid handgemäng
uppstått. Som fkenberg fortfarande nekade, så
uppsköts målet på 8 dagar för vidare bevisnings
förebringande. E. återfördes i häkte.
En som lånar en tulubb för att ej bohöfva
frysa midsemmartiden, Härefter höils ransak-
ning med på fri fot varande arbetskarlarne Carl
August Carlsson och Gustaf Axel Jansson, ankla-
gade för stöld af en tulubb eller pels från förre
inspektoren Nils Grundelius. Stölden hade begåtts
vid midsommartiden.
Carlsson, hörd öfver angifvelsen, medgaf visser-
ligen att han medtagit tulubben, dock endast för
att låna densamma. På dömarens fråga huru han
ville förklara detta lån, enär kölden ej borde va-
rit särdeles stark vid den tiden låneto begicks,
svarade den anklagade just ingenting.
Jansson å sin sida påstod att det enda han va-
rit med om, var att han sitt när han togen.
Domaren. Ja det är verkligen märkvärdigt att
behöfva begagna tulubb vid midsommartiden. Tyc-
ker inte Carlsson det sjelf?
Carlsson. Åhnej! För resten tänkte jag just
bära igen den, men då passade de på och tog mej
några minuter förut.
Domaren. Jaha, det är mycket troligt. Vi
skola nu emellertid uppskjuta mälet, för att få ar-
betskarlen Lindblom hörd; efter det är han som
till polisen anmält förhållandet.
(Ea röst från läktaren.) Förlåt, jag står här jag.
Jo, si det var så...
Domaren. Kom ner, om det är Lindblom?
Lindblom. Jaha, han hängde i sopkontoret,
och...
Domaren. Kom ner, säger jag er. Inte får ni
stå der uppe och vittna.
Lindblom beslutar sig ändtligen för att stiga ut-
för trappan, och berättar mycket omständligt efter
aflagd ed, att han bodde i Bergstrahlska buset;
att han blifvit flat öfver att få se en rock i sitt
kontor; att han frågat hvem som rådde omen;
att Carlsson sagt att det var bans m. m. HSlutli-
gen tillade det vältaliga vittnet att han, som anade
ugelor i mossen. skvndat sir att tillkalla nAoliga
foo Sf SS NM NN VY