— Jag drager min frände; grefve Hanss till mötes — svarade hon — och tog vägen öfver Wadetena; På Oppenstens slott skall jag träffa min frände. Sjukdom och sorg och bekymmer hafva tagit mina krafter..:: och nu står jag ensam ..s..p Hon började härvid gråta; så jag grät; skam till sägandes; jag med, mina modiga tårar: — Varen vid god tröst! — sade då höfdingen — en god häst och ett godt följe skall jag skaffa eder till Oppenstens port. Han vände sig dervid om och såg sig omkring bland sitt följe, som under tiden ankommit till stor myckenhet; Straxt bakom honom stod en yngling, som mera liknade en björnunge än en menniska, men med ett par ögon som tycktes gissa till höfdingens minsta tankar: — ,Du, Eriko — sgade denne — du skall följa den ädla fru Richissa och dertill tio af ederl Byttarne tycktes täfla om äran att få utföra hans befallning, men han valde unga raska karlar; och derpå sade ban till den gamla frun: — Och I skolen: taga min häst; ädla fru; han skall gå som ett lam under eder och glädja sig åt att få betjena den som hans herre aktar. Och när I så kommen i lugn på Oppensten; så bedjen en bön för Herrman Berman; han tränger till en sådan från fromma läpparl — I skullen hafva sett; fromme herre; I skullen hafva sett den ädla frun; när hon tackade höfdingen; Hon gjorde det väl icke med ord; men hennes öga brann af tacksamhet och kärlek; som när en moder välsignar sia son! Många af de män, som stodo omkring; hade tårar i sina ögon; och jag::::. ja ja.:: I