Rätteg.- och polisnybeter,
Pelisenr.
En färd till Danviken som kostar kusken
mest. En åkardräng vid namn J. E. Magnusson,
hvilken någon dag i förliden vecka kört en person
till Danviken och efter framkomsten, då liqvid skulle
upgöras, begärt mer än hvad han, enligt taxan,
egde rättighet fordra, dömdes i går i polisdomsto-
len att böta 5 rdr.
En stulen oxe. I lördags förmiddag bortstals
en oxe från betesmark vid egendomen Ingenting i
Solna. Tjufven ledde oxen åt staden. Under vägen
mötte han en dräng från samma trakt, som igen-
kände oxen och derföre tillsporde ledaren, hvart
han skulle föra kreaturet. Svaret blef: Patron har
gålt oxen till en slagtare, till hvilken jag skall
föra den. Tjufven lyckades att med sitt rof komma
in till staden och ingatte oxen i ett stall hos åkaren
Joulin å nedre Helsinggården vid Hötorget. Tjuf-
ven, som på en stund aflägsnade sig, tillsade Joulin
att sälja oxen för 115 rdr, om någon köpare skulle
infinna sig. En kort stund deretter återkom dock
tjufven i sällskap med en slagtare Pettersson, bo-
ende å Stockby egendom utom Roslagstull, hvilken
också köpte oxen för 115 rdr rmt. Oxen utfördes ge-
nast derefter;till Petterssons hemvist. Kl. 1,6 samma
dag på aftonen infann sig egaren till oxen jemte
konstaplar af detektiva polisen hos Joulin. Be-
låtna med de upplysningar de då erhöllo, begåfvo
de sig genast ut till Pettersson, der oxen, ännu
oslagtad, återfanns och återficks, men — tjufven
och de 115 riksdalerna äro ännu icke ertappade.
Länscellfängelse?.
Mord och rån vid Mälaren, Rörande detta
ohyggliga brott, hvarom vi förut utförligt berättat,
fortsattes vid itorsdags hållet ting ransakningen med
häktade f. d. skrädderiarbetaren Johan Blomqvist,
misstänkt och nu i det närmaste genom vittnen öf-
vertygad om att vara gerningsmannen. Thekla
Bark, åttöljd af sin fader, var denna dag närva-
rande och efter att noga, flera gånger om, betrak-
tat fången bedyrade hon på sittsamvete, att ha han
var den sannskyldige mördaren. Domaren, härads-
höfding Wessman, hade så förordnat, att tre fån-
gar i sina fångkläder inträdde på samma gång i
tingssalen; de voro af samma storlek och temligen
lika till utseendet. Blomqvist var naturligtvis ea
af dem, Vid deras inträdande frågade domaren
Thekla: Hvem af desse är den brottslige? — Hon
svarade med svag stämma och pekande på Blom-
qvist: denne är det, så sannt det finns en Gud till!
— Blomqvist bleknade och hade svårt att hemta
sig, under det att de andra fångarne åter blefvo
nedförda. Förhöret fortsattes derefter, och flere
vittnen afhördes, hvilkas berättelser nu gåfvo stöd
åt misstankan om Blomqvists brottslighet. Det oak-
tadt kunde han icke på domarens trägna bemödan-
den och förmaningar förmås till någon bekännelse.
Blomqvist, som förut varit fräck och trotsig, har nu
antagit ett mera lugnt och skenheligt uppförande.
Han bedyrar vid allt hvad heligt är sin oskuld;
men säger att han ändå vill lida straffet som kan
ådömas honom för ett dylikt brott.
Ransakningen var serdeles vidlyftig och räckte
med få afbrott från kl. 10 f. m. till kl. 8 e.m. Då
tingsrätten kl. 4 efter en timmas uppehåll åter satte
sig, blef Blomqvist åter uppförd från häktet. Då