Rätteg.och polisnybeter, Pelisenr. En färd till Danviken som kostar kusken mest. En åkardräng vid namn J. E. Magnusson, hvilken någon dag i förliden vecka kört en person till Danviken och efter framkomsten, då liqvid skulle upgöras, begärt mer än hvad han, enligt taxan, egde rättighet fordra, dömdes i går i polisdomstolen att böta 5 rdr. En stulen oxe. I lördags förmiddag bortstals en oxe från betesmark vid egendomen Ingenting i Solna. Tjufven ledde oxen åt staden. Under vägen mötte han en dräng från samma trakt, som igenkände oxen och derföre tillsporde ledaren, hvart han skulle föra kreaturet. Svaret blef: Patron har gålt oxen till en slagtare, till hvilken jag skall föra den. Tjufven lyckades att med sitt rof komma in till staden och ingatte oxen i ett stall hos åkaren Joulin å nedre Helsinggården vid Hötorget. Tjufven, som på en stund aflägsnade sig, tillsade Joulin att sälja oxen för 115 rdr, om någon köpare skulle infinna sig. En kort stund deretter återkom dock tjufven i sällskap med en slagtare Pettersson, boende å Stockby egendom utom Roslagstull, hvilken också köpte oxen för 115 rdr rmt. Oxen utfördes genast derefter;till Petterssons hemvist. Kl. 1,6 samma dag på aftonen infann sig egaren till oxen jemte konstaplar af detektiva polisen hos Joulin. Belåtna med de upplysningar de då erhöllo, begåfvo de sig genast ut till Pettersson, der oxen, ännu oslagtad, återfanns och återficks, men — tjufven och de 115 riksdalerna äro ännu icke ertappade. Länscellfängelse?. Mord och rån vid Mälaren, Rörande detta ohyggliga brott, hvarom vi förut utförligt berättat, fortsattes vid itorsdags hållet ting ransakningen med häktade f. d. skrädderiarbetaren Johan Blomqvist, misstänkt och nu i det närmaste genom vittnen öfvertygad om att vara gerningsmannen. Thekla Bark, åttöljd af sin fader, var denna dag närvarande och efter att noga, flera gånger om, betraktat fången bedyrade hon på sittsamvete, att ha han var den sannskyldige mördaren. Domaren, häradshöfding Wessman, hade så förordnat, att tre fångar i sina fångkläder inträdde på samma gång i tingssalen; de voro af samma storlek och temligen lika till utseendet. Blomqvist var naturligtvis ea af dem, Vid deras inträdande frågade domaren Thekla: Hvem af desse är den brottslige? — Hon svarade med svag stämma och pekande på Blomqvist: denne är det, så sannt det finns en Gud till! — Blomqvist bleknade och hade svårt att hemta sig, under det att de andra fångarne åter blefvo nedförda. Förhöret fortsattes derefter, och flere vittnen afhördes, hvilkas berättelser nu gåfvo stöd åt misstankan om Blomqvists brottslighet. Det oaktadt kunde han icke på domarens trägna bemödanden och förmaningar förmås till någon bekännelse. Blomqvist, som förut varit fräck och trotsig, har nu antagit ett mera lugnt och skenheligt uppförande. Han bedyrar vid allt hvad heligt är sin oskuld; men säger att han ändå vill lida straffet som kan ådömas honom för ett dylikt brott. Ransakningen var serdeles vidlyftig och räckte med få afbrott från kl. 10 f. m. till kl. 8 e.m. Då tingsrätten kl. 4 efter en timmas uppehåll åter satte sig, blef Blomqvist åter uppförd från häktet. Då