enkla; kraftiga vältalighet zom var honom egen; för anledningen till hans och dalkarlarnes uttåg ur sina ovygder till fosterjordens befrielse från utländningarnes godtyckliga och grymma regemente och sporde, om Östgötarne ville förena sig med honom och rikets öfriga allmoge. Ett stormande ja blef svaret på hans spörjsmål här liksom öfverallt der han dragit fram och gjort samma fråga. Förtrycket var lika stort öfver hela riket; fast ingenstädes kraften att våga ett motstånd uppenbarat sig så som i Dalarne. Och genom den tillväxt bondehären nu vann; då Ostgötarne slöto till; blef det möjligt för Engelbrekt att verkställa en plan; som han redan länge hyst för att påskynda befrielseverket. Han delade nemligen den stora hären i trenne afdelningar; af hvilka hvar och en skulle verka för sig och sedan sammanstöta vid vestra gränsen. Om denna plan hade han vid flera tillfällen talat och äfven i allmänbet utstakat den väg, som hvardera afdelningen borde taga; men han hade aldrig yttrat sig; om hvilka han ville sätta till höfdingar öfver dessa skaror. Derom hade en och annan gång talats bland de förnämsta männen i hären; de hvilka stodo Engelbrekt närmast, och man hade alltid tagit för gifvet att Erik Puke skulle anföra den ena afdelningen och möjligen Jösse Nilsson den andra; Engelbrekt hade sjelf aldrig velat yttra sig derom, Nu var Erik Puke dragen åt annat håll; och man började hviska om den unge; raske Herrman Berman som var hela härens älskling. Men mången ansåg honom för ung för ett så vigtigt värf; Sjelf tänkte han knappast derpå; ehuru hans hjerta svällde af stolta drömmar om