enkla; kraftiga vältalighet zom var honom egen;
för anledningen till hans och dalkarlarnes uttåg
ur sina ovygder till fosterjordens befrielse från ut-
ländningarnes godtyckliga och grymma regemente
och sporde, om Östgötarne ville förena sig med
honom och rikets öfriga allmoge.
Ett stormande ja blef svaret på hans spörjs-
mål här liksom öfverallt der han dragit fram
och gjort samma fråga. Förtrycket var lika
stort öfver hela riket; fast ingenstädes kraften
att våga ett motstånd uppenbarat sig så som i
Dalarne. Och genom den tillväxt bondehären
nu vann; då Ostgötarne slöto till; blef det möj-
ligt för Engelbrekt att verkställa en plan; som
han redan länge hyst för att påskynda befrielse-
verket. Han delade nemligen den stora hä-
ren i trenne afdelningar; af hvilka hvar och
en skulle verka för sig och sedan sammanstöta
vid vestra gränsen.
Om denna plan hade han vid flera tillfällen
talat och äfven i allmänbet utstakat den väg,
som hvardera afdelningen borde taga; men han
hade aldrig yttrat sig; om hvilka han ville
sätta till höfdingar öfver dessa skaror. Derom
hade en och annan gång talats bland de för-
nämsta männen i hären; de hvilka stodo En-
gelbrekt närmast, och man hade alltid tagit för
gifvet att Erik Puke skulle anföra den ena af-
delningen och möjligen Jösse Nilsson den andra;
Engelbrekt hade sjelf aldrig velat yttra sig derom,
Nu var Erik Puke dragen åt annat håll; och
man började hviska om den unge; raske Herr-
man Berman som var hela härens älskling. Men
mången ansåg honom för ung för ett så vig-
tigt värf; Sjelf tänkte han knappast derpå;
ehuru hans hjerta svällde af stolta drömmar om