den sista brickan dragen i vårt tafvelspel: Du
skall hjelpa mig, Magnus; och sedan dela vi
jemt om jemt::: Ser du, grefven är återkom-
men; och skall möta sin detter sannolikt i
Wadstena : : : Dit vill jag sjelf draga; men du
skall taga grefven om händer. Han har
rymt ur sitt fängelse i Köpenhamn; han kom-
mer som pilgrim hit till riket.;:: du skall
draga nedåt Småland; och det vill blifva en
lätt sak för dig att få den gamle mannen i
ditt våld; För friheten och lifvet skall han
gifva stolts jungfrun ilösepenning; och sedan:::
En häftig skräll kom fönsterrutorna i tornet
att skallra. Det var ljudet af hornstötar; hvar-
med borgens försvarare väcktes till handling;
och som genom tornets läge återstudsade mot
dess höga vägg.
— I talen; som om vi ännu hade frihet att
handla — inföll Magnus;
— Det blir min sak...: När stormen går; så
böjer sig säfven och reser sig sedan igen, medan
eken brytes. Nu har han framgång; masnen
der nere; men hans dagar äro räknade.:;: Vi
glömma honom ickel
Åter hördes. en skrällande ton från horn-
blåsaren utanför borgporten;
— Förstå vi hvarandra? — sporde fogden.
Svennenm nickade med ett hemskt allvar.
Några ögonblick derefter öppnades borgpor-
ten; och Johan Wale gick med en ödmjuk
hållning fram öfver bron till stranden; der En-
gelbrekt höll till häst.
— Du skall straxt gifvå mig slottet! — sade
Engelbrekt till honom:
— Det är för att öfverlemna slottet, som jag
kommit härut! svarade fogden;