den sista brickan dragen i vårt tafvelspel: Du skall hjelpa mig, Magnus; och sedan dela vi jemt om jemt::: Ser du, grefven är återkommen; och skall möta sin detter sannolikt i Wadstena : : : Dit vill jag sjelf draga; men du skall taga grefven om händer. Han har rymt ur sitt fängelse i Köpenhamn; han kommer som pilgrim hit till riket.;:: du skall draga nedåt Småland; och det vill blifva en lätt sak för dig att få den gamle mannen i ditt våld; För friheten och lifvet skall han gifva stolts jungfrun ilösepenning; och sedan::: En häftig skräll kom fönsterrutorna i tornet att skallra. Det var ljudet af hornstötar; hvarmed borgens försvarare väcktes till handling; och som genom tornets läge återstudsade mot dess höga vägg. — I talen; som om vi ännu hade frihet att handla — inföll Magnus; — Det blir min sak...: När stormen går; så böjer sig säfven och reser sig sedan igen, medan eken brytes. Nu har han framgång; masnen der nere; men hans dagar äro räknade.:;: Vi glömma honom ickel Åter hördes. en skrällande ton från hornblåsaren utanför borgporten; — Förstå vi hvarandra? — sporde fogden. Svennenm nickade med ett hemskt allvar. Några ögonblick derefter öppnades borgporten; och Johan Wale gick med en ödmjuk hållning fram öfver bron till stranden; der Engelbrekt höll till häst. — Du skall straxt gifvå mig slottet! — sade Engelbrekt till honom: — Det är för att öfverlemna slottet, som jag kommit härut! svarade fogden;