WERE
Parisiska Damtoiletter.
——
3.
Ju enklare ju simplare, yttrade en gång en
af Sverges förnämsta skalder — en känd satir:
Denna sats kan dock föga tillämpas då frågan
gäller sättet att kläda sig: I detta fall skän-
ker enkelheten ett större värde åt individen och
intresserar tusen gånger mer än den dyrbaraste
och på alla upptänkliga sätt utstyrda toilett:
På Hötel-de-Villev-balerna i Paris söka da-
merna vanligtvis öfverträffa hvarandra i dyrbar-
het och lyx; samt hvad industrien har ypperst
i elegans att framvisa: En sådan tafla som
framställer sig för främlingen i en af dessa sa-
longer, då Beine-prefekten ger soire med dans,
är omöjlig att beskrifva, och teckningen af de
rika, från alla moder hemtade toiletterna skulle
minst fordra volymer — och vi hafva här en-
dast en bråkdel af en till vårt förfogande:
På en af dessa baler, våren 1866, frapperade
mig i sanning en ung dam, och jag vågar på-
stå att ingen fanns som icke fästade synnerlig
uppmärksamhet vid henne, och mången utsmyc-
kad tärna kände afund vid hennes åsyn: Hon
var strålande vacker och hade den mest blän-
dande hy. Rundtom den alabasterhvita halsen
föllo svarta lockar af yppig rikedom; Hon var
klädd i en enkel hvit mousselinsklädning, hade
ett rosenfärgadt bälte kring den smärta midjan
och en smal Brisselspets vid det urringade
lifvet; Ej ett garnityr, intet broderi; icke ens
en blomma — intet; Ej den minsta perla
sammanhöll klädningen vid axeln; ej ett hals-
band fick täfla med den bländande halsen. En-
dast i håret skimrade en diamant, men en diar
mant värd tio de dyrbaraste af qvällens dräg-
ter. Hela hennes kostym kostade kanhända
100 francs, sättet att uppbära den var oskatt-
bart. Hon var ryska, tjugu år; enka — och
egde en half million rubel i ränta. Hvilken
ent Rista VE LR NERE OR 06 SRA 4 SEN SRA de RR SA Ra SR AN GE NTA NN