Deszsas antal var vid Carl XIII:s död år 1818
icke mindre än 248, och antalet af hofembeten
och titlar hade således; blott under 9 år, ökats
med 79, ehuru Sverges rike blifvit förminskadt
med Finland och Pommern.
An värre blef det under Carl Johans rege-
ring; ty vid hans död i början af år 1844 fanns
det 416 adelsmän, som hade hoftitlar eller hof-
embeten: Följaktligen hade antalet deraf ökat
sig under nämnda regeriog med 168 och sedan
år 1809 med 247. Ensamt tillökningen under
Carl Johans tid var lika stor med hela antalet
under Gustaf Adolfs sista regeringsår.
I början af år 1858, fanns det, såsom det
årets statskalender utvisar, endast 336 adelsmän;
som hade hofembeten elller hoftitlar. Under
den flärdfria konung Oscars tid hade således
antalet icke: ökats, utan tvertom förminskats
med 80.
Men sedermera har det visserligen icke vidare
aftagit, utan åter stigit och ökas nästan hvarje
månad. Det utgjorde vid innevarande års bör-
jan 347:
Härvid är det märkligast; att det fanns af
Öfv.-kammarj. vid b. af år 1809 7, men vid b. afår 1867 13
d
Hofmarskalkar d:o 15 :0 24,
Kabin.-kammarh. d:o 0 d:o 31,
Hofstallmästare — d:o 5 d:o 11.
Öfverintendenter d:o 1 d:o 4.
Simpla kammarh, d:o 53 d:o 178,
Hofjägmästare d:o 1 d:o 4,
Kammarjunkare d:o 41 d:o 57.
tillsammans 123 32:
eller 199 flera, hvaremot hofjunkarnes antal
nedgått från28 till 9; så att det vill synas, som
skulle den rasen dö ut:
En likadan lyx råder nu i afseende på åtskil-
liga militära befattningar; ty; ehuru vi hade ett
krig på lif och död vid början af år 1809 och
en finsk arme, så fanns det då icke flera än 14
generalmajorer, men nu; amidt i fredens lugna
skötex, då vi hafva krig endast på Ladugårds-
gärdet, efter förut träfad öfverenskommelse
om hvilken armefördelning, som skall segra eller
blifva slagen, — nu hafva vi 24 generalmajo-
rer; eller flera än vid Carl Johans död år 1844;
då deras antal var 20, hvilket antal äfven fanns
då konung Oscar år 1857 frånträdde regeringen:
Gustaf Adolf hade ingen serskild adjutants-
och ordonansofficerskår. En sådan tillkom först
under hans efterträdares tid; genom inflytande
af Carl Johan, samt bestod vid dennes död år
1844 af en chef; 26 adjutanter och 23 ordo-
nansofficerare hos konungen, utan att räkna dem;
som voro anställda hos kronprinsen: Afven den-
na lyx inskränkte konung Oscar högst betydligt.
Han hade vid nyssnämnda tidpunkt; utom che-
fen; endast 9 adjutanter och ingen ordonans-
officer. Men vid början af innevarande år ut-
gjordes konungens stab af en chef; 6 förste
adjutanter; 25 adjutanter och 8 ordonansoffice-
rare, allt blott i Sverge; och utan att räkna de
ordonansknektar; som äro utklädda i unifor-
mer från Carl XII:s tid: Och dessa adjutanter
och ordonansofficerare äro försedda med en egen
serdeles dyrbar uniform samt blifva, för att vara
riktigt lysande, städse hugnade med in- och ut-
ländska ordnar, hvarvid följande ganska märk-
liga förhållande ådragit sig synnerlig uppmärk-
samhet. Konungen kan icke; utan att bryta
emot gällande ordensstatuter samt åstadkomma
afund och förargelse, göra sina unga svenska
adjutanter till riddare af Svärdsorden eller sina
unga norska adjutanter till riddare af Sanct
Olafs orden: Men för att de likväl skola blifva
lysande; — ty några förtjenster; som berättiga
till riddarvärdighet, kunna omöjligen alla de
unge männen äga, — så gifver han Olafsorden
åt sina svenska adjutanter och Svärdsorden åt
dem, som finnas i Norge; uti hvilket lilla land
konungen har 3 förste adjutanter; 10 adjutan-
ter och 6 ordonansofficerare.
Vi skola vid ett annat tillfälle betrakta vårt
riddareordensväsende: