ade tagit sin tillflykt till fästningen. Omer
ascha var fortfarande i Askiphon, och insur-
senterna höllo de vesra höjderra vid Spbakia
vesatta; Omer Pascha har gjort sig skyldig till
verhörda grymheter; Alla de invånare, hvilka hade
visat sig istäderna Alkalo, Viorul, Giapares, Xivi,
ökyne m. fl. hafva blifvit mördade.
Den europeiska fredskongress, som skulle öpp-
has i Geneve den 5 nästkommande september,
är, på begäran af komiten för den internatio-
nela arbetarekongress, som skall afhållas i denna
stad från den 2 tillden 8 september, uppskjuten
till den 9 september: För ögonblicket är en
komitt, under ordförandeskap af James Fazy,
sysselsatt med förbsredande arbeten till freds.
kongressen:
Turkiska sultanen ankom den 27 juli til!
Wien, der han skulle qvarstanna några dagar:
Genast efter hans afresa begifver sig rikskansle-
ren v. Beust till badet Gostein, och i anled-
ning häraf vill det synas mindre troligt, att
kejsar Frans Josefs resa till Paris eller kejsar
Napoleons till Wien komma att företagas förr,
än i slutet af zugusti. Sultanens resa och per-
sonliga sammanträffande med Frankrikes, Eng-
lands och Osterrikes suveräner tillägges af flere
tidningar, större politisk betydelse, än alla de
andra furste-möten; hvilka egt rum denna som-
mar.
Rörande kejsar Mazimilians död föreligger nu
den officiela berättelse, som den österrikiske
linieskeppskaptenen, befölbafvåren på örlogsån-
garen Kaiserinn Elisabetb insändt till sjömini-
steriet i Wien; under den 30 juni.
Denna berättelse innehåller dock föga nytt i
dennå bedröfliga sak. Men i slutet deraf finna
vi följande anmärkning: Många tro, att den
nuvarande presidenten af Mexiko blifvit kränkt
och retad genom den omständigheten, att den
förevigade kejearen icke med ett enda ord bedt
om skonsamhet eller nåd för sig sjelf.
Den skrifvelse, genom hvilken Maximilian ef-
ter Lopez förräderi och Queretaros fall gaf sig
åt den juaristiske generalen Escobedo löd så-
lunda: Jag gifver mig på nåd och onåd, för
att undvika onödig blodsutgjutelse. Jag beder
om tre medgifvanden: 1. att man icke för -
lämpar mig; 2: att, om man skjuter oss, bör-
jan göres med mig; 3. att, om jag skjutes,
man hvarken kränker eller stympar mitt lik.
Escobedo förklarade; att han gick in härpå.
Nu gaf sig Maximilian: i
I Italien förberedes, såsom vi förut nämnt
af rörelsepartiet något allvarsamt mot Rom.
Man tänker angripa kyrkostaten utifrån, på
samma gång som ett uppror bryter ut i den
eviga staden: Detta är den af rörelsens ledare
uppgjorda planen; och Garibaldi säges som ifri-
gast vara sysselsatt med förberedelserna till
detta angrepp; hvarigenom Romas strålande ju-
vel torde komma att förhöja glansen i konun-
gens af Italien krona:
Den nya romerska nationalkomiten har utfär-
dat ett lågande manifest till romarne, hvari
ganska bestämdt antydes; att utbrottet snart är
nära; Det heter i detsamma bland annat:
I hafven ej mera något att hoppas, hvarken af
diplomatien eller den italienska regeringen. Diplo-
matien undertrycker, den uppmuntrar icke folkens
befrielse. Den italienska regeringen är bunden ge-
hom ett högtidligt fördrag, Bådadera skola emot-
taga en fait accompli, de kunna ej frammana
en.
Oss, romare, oss alleba är således förbehållen
äran att lösa den tTomerska frågan, allt under det
vi vörda påfvarnes andliga makt, att från dea verlds-
liga makten störta den evige och oblidkelige fien-
den till all frihet och allt menskligt framåtskri-
dande, att tillförsäkra Rom, genom att förena det
med det redan konstituerade Italien, den plats,
som åt detsamma anvisats af det italienska parla-
mentet och Italien sjelft, en sera af ordning, fred
och storhet; sådan är vår dubbla och ärofulla
sändning. .
På hvilken väg skola vi komma till detta mål?
Genom djerfhet och handling. De moraliska med-
len (sju års erfarenhet bevisar det) äro icke till-
räckliga gentemot hofvet i Rom; dessa medel ha
fört till Syllabusg, till partimöten, till ökade kränk-
hingar och trolösheter mot Italien. Vi måste såle-
des taga vår tillflykt till andra medel; vi måste
gripa till vapen och ega vilja att begagna oss af
dem. Segern skulle ej kunna svika, såframt vi
handla i massa. Påfvekonungens legoknektar skola
skingras vid det förfärliga angreppet; på dem tyn-
ger den civiliserade verldens förbannelse; med oss
och bakom oss finnas det italienska folkets välönsk-
ningar och hämnd.
Romare! Fäderneslandet kräfver det! Må hvar
och en7 af oss göra sin pligt: det åligger oss att