hof; dit jag fördes och der jag tvingades att
le; fast törnet sargade mitt hjerta; — der såg
jag en gång min rätte make; och om natten
föll den andre för hans svärd..... Jag tac-
kade Guds moder derför.:.. Se; det är mitt
brott; och det har jag velat afbedja; just här: :..
Jag hoppades och gladde mig i hoppet; att nu
få återvända till mitt rätta hem och till mitt
barn; men mitt hopp slog fel::;::. och långa,
långa år har jag begråtit mitt hjertas grymma
glädje och hoppats på förlossning ....:
— Nu har jag återsett — fortsatte hon ef-
ter ett uppehåll — nu har jag återsett honom;
som jag aldrig upphört att hålla kär, nu har
jag återsett min son::.:. men båda äro frem-
mande för mig; och den ene ser i mig blott
äktenskapsbryterskan : . . : . :
Tårar och suckar qväfde hennes röst, och hon
skulle hafva sjunkit till golfvet; om icke abbe-
dissan mottagit Henne i sin famn. Från den
djupa skuggan hördes åter rasslet mot muren;
som om någon sökt stiga fram derifrån men
fallit tillbaka mot muren;
— Det var mitt hopp — återtog den big-
tande — det var mitt hopp; när jag följde min
frände, grefve Hans af Ewersten; hit upp, att
få träffa och omtala allt för så väl min man,
som min son.s.;:.: och jag har träffat dem,
men ....s Kanske låg der synd i detta hopp;
Kanske har Guds moder velat straffa mig redan
för mina blotta böner.... Nu veten I allt; mo-
der ;.... kunnen I gifva mitt hjerta någon
tröst, så ställer jag det till eder...
Dermed sjönk hon på knä för abbedissan;
hvilken med ett mildt allvar sträckte ut sin,