sedan man låtit deras vaktare utplundra dem. De måste passera genom en hop soldater och pöbel gom öfveröste dem med skymford och, i fall mar får tro en berättelse, kastade smuts på dem. Kej garen bibehöll fattningen ända till slutet; omedel: bart före sin död ställde han några ord till Esco: bedo, som ledde afrättningen, men hvilka till följd af sorlet och virrvarret ej kunde uppfattas af mir sagesman. En graf af ringa djup var uppkastad för att mottaga liken, och på dess kant ställdes deliqventerna. Miramon och Mejia skötos såsom förrädare i ryggen, Maximilian framifrån. Mao har iakttagit, att hans ansigte bibehöll sin vanliga fårg ännu i sista ögonblicket. Liken begrofvos, såsom de hade fallit, utan någon religiös eller annan ceremoni. Maximilian hade d. 27 maj tillsändt presidenten Juarez följande skrifvelse: . Queretaro, d. 27 maj. Herr president! Med general Escobedos tillåtelse har jag skickat ett telegram till Mex ko, för att begära (preussiska gesandten) baron Magnus och tvenne advokaters bistånd såsom försvarare. General Diaz bar svarat, att han ej kunde låta telegrammet passera utan regeringens uttryckliga befallning. Jag önskar, herr president, att ni har godheten meddela denna befallning, på det att de personer, hvilkas närvaro är oundgänglig för mitt försvar, må kunna genast komma, och med dem Österrikes och Belgiens representanter, eller, i brist af dem, Englandg och Italiens; ty det är nödvändigt, att jag får komma öfverens med dem angående internationala och familjeangelägenheter, hvilka hade bort regleras för tvenne månader sedan. Mawimilian. Då han ej erhöll något omedelbart svar härpå, sände Maximilian samma afton till Juarez ett telegram så lydande: Herr president! Jag önskar att med eder erhålla ett personligt samtal för att få öfverlägga om betydelsefulla och för Mexiko mycket vigtiga angelägenheter. Jag betviflar ej, att ni skall bevilja mig detta möte. Jag är beredd att oaktadt alla svärigheter afresa till San Luis. Maximilian: Ej eng denna begäran ville Juarez gå in på. utan svarade afslående, dock med det tillägg, att han ci betraktande af Maximilians erkända okunnighet i spanska språket, hvad dess juridiska formler angår,, lemnade sitt bifall till att med tre gånger tjugofyra timmar förlänga de af lagen bestämda uppskof för de anklagades försvar... Ett medgifvande, som nästan kan betraktas som ett hån, alldenstund Maximilians öde var redan på förhand afgjordt. fFlAngående afrättningen känner man ej mer än, hvad som redan meddelats. cCourrier des EtatsUnis vill dock veta, att Maximilian endast några sekunder förr, än befallning gafs om att gifva eld, utropat: scArma Charlottels, så att detta utrop flera gånger återkom på hans läppar, eftersom han ej dog genast., utan hade en stunds dödskamp. En tidning från Neworleans meddelar ett telegram, enligt hvilket Maximilian före fusilijeringen upprepat de skäl, som fört honom till exiko; han förnekade den krigsrätts myndighet som dömt honom, och han uttryckte den förhoppning, att hans död skulle göra slut på blodsutgjutelsen i Mexiko. Maximilians värja har öfverlemnats till Juarez. General Miramon uppläste på afrättsplatsen en skrift, i hvilken han sade, att den enda sorg, han nu i dödsstunden kände, var den, att han såg makten förblifva i de liberalag händer och att de skulle Prännmärka hans barn med namnet: en förrädares arn. General Mejia höll ej något tal. Han underkastade sig lugnt sitt öde. Den i hufvudstaden kommenderade Marquez, äfven en af Maximilians generaler, har lyckats komma undan med en liten truppafdelning, och man tror att han uppnått kusten. ——