sedan man låtit deras vaktare utplundra dem. De
måste passera genom en hop soldater och pöbel
gom öfveröste dem med skymford och, i fall mar
får tro en berättelse, kastade smuts på dem. Kej
garen bibehöll fattningen ända till slutet; omedel:
bart före sin död ställde han några ord till Esco:
bedo, som ledde afrättningen, men hvilka till följd
af sorlet och virrvarret ej kunde uppfattas af mir
sagesman. En graf af ringa djup var uppkastad
för att mottaga liken, och på dess kant ställdes
deliqventerna. Miramon och Mejia skötos såsom
förrädare i ryggen, Maximilian framifrån. Mao
har iakttagit, att hans ansigte bibehöll sin vanliga
fårg ännu i sista ögonblicket. Liken begrofvos,
såsom de hade fallit, utan någon religiös eller an-
nan ceremoni.
Maximilian hade d. 27 maj tillsändt presiden-
ten Juarez följande skrifvelse: .
Queretaro, d. 27 maj.
Herr president!
Med general Escobedos tillåtelse har jag skickat
ett telegram till Mex ko, för att begära (preussiska
gesandten) baron Magnus och tvenne advokaters
bistånd såsom försvarare. General Diaz bar svarat,
att han ej kunde låta telegrammet passera utan
regeringens uttryckliga befallning.
Jag önskar, herr president, att ni har godheten
meddela denna befallning, på det att de personer,
hvilkas närvaro är oundgänglig för mitt försvar,
må kunna genast komma, och med dem Österrikes
och Belgiens representanter, eller, i brist af dem,
Englandg och Italiens; ty det är nödvändigt, att
jag får komma öfverens med dem angående inter-
nationala och familjeangelägenheter, hvilka hade
bort regleras för tvenne månader sedan.
Mawimilian.
Då han ej erhöll något omedelbart svar härpå,
sände Maximilian samma afton till Juarez ett tele-
gram så lydande:
Herr president!
Jag önskar att med eder erhålla ett personligt
samtal för att få öfverlägga om betydelsefulla och
för Mexiko mycket vigtiga angelägenheter. Jag be-
tviflar ej, att ni skall bevilja mig detta möte. Jag
är beredd att oaktadt alla svärigheter afresa till
San Luis.
Maximilian:
Ej eng denna begäran ville Juarez gå in på. utan
svarade afslående, dock med det tillägg, att han ci
betraktande af Maximilians erkända okunnighet i
spanska språket, hvad dess juridiska formler an-
går,, lemnade sitt bifall till att med tre gånger
tjugofyra timmar förlänga de af lagen bestämda
uppskof för de anklagades försvar... Ett medgif-
vande, som nästan kan betraktas som ett hån,
alldenstund Maximilians öde var redan på förhand
afgjordt.
fFlAngående afrättningen känner man ej mer än,
hvad som redan meddelats. cCourrier des Etats-
Unis vill dock veta, att Maximilian endast några
sekunder förr, än befallning gafs om att gifva eld,
utropat: scArma Charlottels, så att detta utrop
flera gånger återkom på hans läppar, eftersom han
ej dog genast., utan hade en stunds dödskamp.
En tidning från Neworleans meddelar ett te-
legram, enligt hvilket Maximilian före fusili-
jeringen upprepat de skäl, som fört honom till
exiko; han förnekade den krigsrätts myndighet
som dömt honom, och han uttryckte den förhopp-
ning, att hans död skulle göra slut på blodsutgju-
telsen i Mexiko.
Maximilians värja har öfverlemnats till Juarez.
General Miramon uppläste på afrättsplatsen en
skrift, i hvilken han sade, att den enda sorg, han
nu i dödsstunden kände, var den, att han såg mak-
ten förblifva i de liberalag händer och att de skulle
Prännmärka hans barn med namnet: en förrädares
arn.
General Mejia höll ej något tal. Han underka-
stade sig lugnt sitt öde.
Den i hufvudstaden kommenderade Marquez, äf-
ven en af Maximilians generaler, har lyckats kom-
ma undan med en liten truppafdelning, och man
tror att han uppnått kusten.
——