nard! — Sedan du slutat skrifvelsen till konungen, skall du skrifva ett bref till borgmästare och råd i Danzig och sända fullmakt till Everd Schillivg att försälja din andel i egendomen, och dertill skall du försäkra rådet om ej blott din; utan äfven min tjenstvillighet mot staden och ordensherrarne! Bernard bugade sig och satte sig till skrifbordet; En stunds tystnad inträdde; hvarunder endast pennan hördes raspa mot papperet; men derpå öppnades dörren af en kertilsven; som anmälte riddar Christer Nilsson och Bengt Jönsson samt dennes son Jöns Bengtsson: — Färska helsningar från min son Christer och eder dotter, fru Märtal — sade riddar Bengt; i det han hjertligt helsade slottsherren på Stockholms slott: Sedan de ömsesidiga helsningarna försiggått; började herr Christer Nilsson: — S8tode allt så väl till i riket; som inom vår slägt; så kunde vi motse morgondagen med rolighet: Men här tima ju saker midt för våra ögon; som ingen kunnat drömma om; Här reser sig allmogen och griper till vapen under en man; som ingen hört talas om; och borgar nedbrytas och slott tagas och städer och menigheter falla honom till fots, som om han vore en krönt och krismad konung: Hvem är han; denne Engelbrekt, som rider sålunda genom Sverges land! Den gamle riddaren blef riktigt het, medan han talade och slog kraftigt med handen mot svärdfästet; — Och ridderskapet och frälset föregår med sitt föredömel — vidtog riddar Bengt. — Vid oxpannan i mitt sköldemärke, jag stod färdig