nard! — Sedan du slutat skrifvelsen till konun-
gen, skall du skrifva ett bref till borgmästare
och råd i Danzig och sända fullmakt till Everd
Schillivg att försälja din andel i egendomen,
och dertill skall du försäkra rådet om ej blott
din; utan äfven min tjenstvillighet mot staden
och ordensherrarne!
Bernard bugade sig och satte sig till skrif-
bordet; En stunds tystnad inträdde; hvarunder
endast pennan hördes raspa mot papperet;
men derpå öppnades dörren af en kertilsven;
som anmälte riddar Christer Nilsson och Bengt
Jönsson samt dennes son Jöns Bengtsson:
— Färska helsningar från min son Christer
och eder dotter, fru Märtal — sade riddar
Bengt; i det han hjertligt helsade slottsherren
på Stockholms slott:
Sedan de ömsesidiga helsningarna försiggått;
började herr Christer Nilsson:
— S8tode allt så väl till i riket; som inom
vår slägt; så kunde vi motse morgondagen med
rolighet: Men här tima ju saker midt för våra
ögon; som ingen kunnat drömma om; Här
reser sig allmogen och griper till vapen under
en man; som ingen hört talas om; och borgar
nedbrytas och slott tagas och städer och me-
nigheter falla honom till fots, som om han
vore en krönt och krismad konung: Hvem är
han; denne Engelbrekt, som rider sålunda genom
Sverges land!
Den gamle riddaren blef riktigt het, medan
han talade och slog kraftigt med handen mot
svärdfästet;
— Och ridderskapet och frälset föregår med
sitt föredömel — vidtog riddar Bengt. — Vid
oxpannan i mitt sköldemärke, jag stod färdig