ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOK,
ANDRA DELEN:
(Forts. från föreg. AF.)
Eogelbrekt och de förnämste af bergsmännen
sutto vid middagsbordet hos kyrkoherden, som
tillika var kanik i Westerås, då en sven från
fogden i Westerås infördes:
Det var Melcher Gjordssons sven; hvilken
tidigt på morgonen varit på Borganäs och nu
kom med underrättelser om hvad som der timat:
En allmän förvåning utbredde sig öfver män-
nens skäggiga anleten, när de hörde den djerf-
het och raskhet, bvarmed drängarne gått till
väga, men när de sedan hörde; huru fogdens
svenner brutit sig ut ur borgetugan och stormat
emot tornet; då reste de sig upp och ryckte i
sina svärd;
Alla voro af den tanke att man genast borde
sitta upp och draga i sporrstreck mot Bor-
ganss.
Äfven Engelbrekt bade rest sig upp; och man
kunde se, huru djupt han träffats af svennens
berättelse; Men han yttrade intet; förr än det
allmänna sorlet hade tystnat, hvarunder han
äfven fått tid alt göra sig till herre öfver stor-
men i sitt hjerta:
— Två ting — sade han derpå — skola vi
här tänka på: svennernas räddning är det ena;
slottet i våra händer är det andra; men af dessa