skulle göra dem villrådige derinne på Borganäs
och bereda de våra andrum : z::
Munken talade halfhögt; så att hans ord icke
hördes af de öfrige männen; hvilka alla hade
sina blickar riktade på borgen och på vägen;
om de snart skulle få ge den bergsman
återkomma; som ridit förut för att inleda en
dagtingan: Engelbrekt tycktes noga öfverväga
munkens ord;
— Moget månde vi här öfverlägga, Johannes
— genmälte han — ty en oförsigtig handling
af oss skulle lätt kunna göra allt om intet
och låta fogdesvennerna tvinga 088 med de
våras lif, och det profvet önskade jag att både
du; Johannes; och jag måtte undgå.
— Det hänger dock på; om de hafva fogden
i sitt våld :.:
— Och det veta vi icke:::
Engelbrekt hann ej uttala meningen; förrän
munken hastigt vände sig om.
— Här komma ryttare efter 0ss — sade han
— mig veterligt lemnades dock ingen qvar i
Hedemora; och de som skola stöta till från
Norbergs bergslag komma näppeligen norr ifrån;
så vidt dina bud hafva träffat dem i rätt tid:
Medan han talade, började äfven Engelbrekt
förnimma ljudet af galopperande hästar. De
voro dock ännu så aflägsna; att ingen af de
öfrige bergsmännen hade märkt ljudet; och icke
ens Engelbrekt sjelf skulle hafva fäst sig der-
vid; om icke munkens skarpa öra uppfångat
det; Snart kunde man höra att de ankommande
utgjordes af tvenne; och efter några ögonblick
syntes längst bort vid en krökning af vägen
mellan ett par glest stående träd de tvenne
ryttarne: ;