ting är det senare vigtigare än det förra. Nu
kan det inträffa; att de våra lyckas hålla sig i
tornet; tills bondehären är samlad; och då äro
de räddade och fästet är vårt. Kunna de det
icke, så må Herren Gud vara dem nådig; men
vi; som nu äro samlade här; kunna knappast
taga Borganäs med storm. Derföre synes det
mig; som om vi för att vinna både det ena
och det andra icke kunna gripa till annan hjelp;
än den som ligger i en klok dagtingan; Den
ibland oss, som har snabbaste hästen; må derför
draga åstad och komma till tals med fogde-
knektarne på Borganäs.
Alla täflade om att få sitta upp och rida till
borgen: Engelbrekt valde en af de yngsta,
och man hörde snart; huru han red bort utåt
vägen:
— Men äfven vi — sade derefter Engelbrekt
— skola i detta nu sitta upp och draga utför;
på det att icke någon brist må finnas hos mig
eller eder;- ifall något kan genom dagtingan
vinnas.
Alla sutto snart till häst och efter en knapp
timmas förlopp stannade de i närheten af Bor-
ganäs, men bakom skogen, så att de icke kunde
ses från borgen. Pater Johannes; som fortfa-
rande var med, men hållit sig ett stycke efter
de öfriga, kom nu gående fram till Engelbrekt:
— Det har fallit mig så före — sade han
— som om fogden skulle vara i de våras hän-
der på tornet, och om så är; lärer de kunna
hålla sig godt derinne: Det månde bergsman-
nen kunna upplysa, när han kommer tillbaka.
Vore det nu så; då synes det mig, som om
du borde storma fram med hela din styrka, det