En äkta man af vax.
Efter Figaro.
Förra sommaren åt jag en dag frukost på
pHotel Victoria uti Baden i sällskap med er
kavalleriöfverste och en publicist.
Samtalet rörde sig om qvinnan, detta gamla
och dock evigt unga thema.
— Jag älskar min hustru; utropade öfver-
sten; men om jag blott hyste den ringaste miss-
tanka om att hon efter min död skulle gifta
om sig, vore det också med en marskalk af
Frankrike; så gifver jag er mitt hedersord på;
att jag inom åtta dagar nog skulle hafva fun-
nit ett skäl, för att söka skiljsmessa.
Vi utbrusto naturligtvis allesammans i skratt
åt öfverstens utbrott.
— Då är det bäst alt ni straxt snör ihop
er kappsäck och reser genaste vägen till mala-
bariska kusten; sade publicisten:
— Men. min bästa öfverste! Ni har tjent i
tjugufem år; under denna tid deltagit i många
fälttåg, lifvit sårad sju gånger; och ni är
ännu så barnslig att ni tror på otröstliga enkor
— alldeles som en elev från Saint Cyr!
— Ja, det gör jag! För tio år sedan uppe-
höll jag mig i Bretagne; ett rekommendations-
bref hade öppnat slottet Montreals portar för
mig; det var ett gammalt herresäte; der då
en den vackrasteoch förmögnaste unga enka
bodde.